Detta inlägg skulle egentligen ha publicerats för en vecka sedan, men sedan försvann det av någon anledning… så hög tid att återfånga schabraket (…med vetskapen att det sannerligen finns många betydligt träffande ord för ett universalfenomen som detta, och ja: bloggande skulle jag utan ringaste tvivel vilja klassa som ett universalfenomen i sin ursprungsbemärkelse). ;-) Så var man åter tillbaka i det efterlängtade blogger-agentskapet. Vilket alltid en fröjd, om ni frågar mig (såvida man känner att tiden räcker till, vill det säga)...
Nu när februari månad precis är på sin upphällning och sånär som en ny vårmånad randas, har det blivit dags att sammanfatta en del kring orgelupplevelser under den gångna månaden... som mestadels har varit av det smaskiga, kulinariska slaget. Inte minst för att det vanligtvis - åtminstone utifrån vad jag hittills fått erfara, brukar innebära en tämligen voluminös orgelmånad. Ett faktum som jag synnerligen froterar fullmättat i! :-D
Så här följer mina favoritgodbitar av månadens orgel-gotteliggottigheter... Här följer The Big Threes (åter igen, förmodar jag)...
Torsdagen den 6 februari bevistade jag en mysig lunch-orgelkonsert i Katarina kyrka.
Det första stycket som framträdes här var Dieterich Buxtehudes Preludium i E-dur (ja, jag associerar tonarter till färger, som en del av er synnerligen musikbegeistrade folks kanske märker)... Väldigt högtidligt och sublimt, stundvis porlande och formligen kantrat med ett välbekant skalmeja-sound med klanger väldigt kärnfulla i sin karaktär. :-)
Det efterföljande stycket var sedan Johann Sebastian Bachs Herr Gott, nun schleub den Himmel auf... som inger en slags atmosfärisk, nästan himlasvävande upplevelseklang utan dess like!
Kvällens sista stycke var, slutligen, Leon Boellmans Ur Suite Gothique, med satserna Prière à Notre-Dame - ur en läcker och sublim Ab-durtonalitet, mycket meditativ i sin karaktär samt med en svindlande skir uthållighetsklang, samt Toccata... Den sistnämnda satsen torde med hög sannolikhet utgöra ett av Boellmanns mest namnkunniga verk av många. Inte minst utgör det en s.k. major pompeaü i sitt rättmätiga skorstensrop. ;-)
Lyssna och njut här, bara!!!
Vad som inte är att förglömma är att det från söndagen den 23/2 till tisdagen den 25/2 har pågått ett hetlevrat sportlovsorgelmatathon i Stockholmsområdet. Detta marathonfenomen har haft sin främsta bas i Högalidskyrkan, men har också kommit att nå utbredning i intilliggande "kransområden". Något som naturligtvis för mig till mitt rättmäteliga intellektuella lystmäte. ;-) Tisdagen denna vecka vid lunchtid bevistade jag en synnerligen spektakularistisk föreställning vid namn "Orgelsaga", som avspeglar orgelinstrumentets minst sagt fenomenal-fascinabla utvecklingshistoria, från ett pneumatiskt vattenorgelinstrument i Alexandria ca. 300 år f.Kr, till följd av den olidligt uppfinningsrike orgel-anfadern Ktesibios Sisyfos-bedrift att låta oss få del av världens första orgelmakapär ever, through times… Förslående maffigt, vill jag lova er! Nästan så att man får känsla att asfaltsmarkerna blomstrar för en gångs skull...
Som grädde på moset så medverkade ett flertal funktionärer, skådespelare och entusiaster från det i mångt och mycket musikalbaserade folklustspelet "Värmlänningarna", som jag var med och USA-turnérade med tillsammans med nuvarande Korinthiakören i Högalid, m.fl. Och där Madelene Larsson gjorde en minst sagt FANTASTISK bedrift som Kalle Gedakt, a.k.a. en orgelpipa! ;-D Schnitzigt värre!!!
Efter den färggranna föreställningen blev vi otippat vidare-forslade i form av en guidad tur genom Högalids ängla-klingande orgelridåer… Vi erbjöds alltså en tur upp till övre orgelläktaren, där några yngre förskolebarn, som hade medverkat i pjäsen, erbjöds att få äntra orgelpallen, manövrera mästerverket och, de facto, få skapligt god fason på det. Ett urgulligt ögonblick, måste jag medge!
Sist, men inte minst, blev vi tilldelade ett helgjutet… ja, minst sagt vederhäftigt orgeldiplom och orgelcertifikat - tack vare vårt lilla publikdeltagande…
Sammanfattningsvis: Väldans trevlans. :)
Månadens orgelcitat: I princip allt vi gör, liksom alla stora företag vi ger oss i kast med, skulle man kunna se som en slags organism - då vi ständigt, liksom ekorrungar, stundom tenderar att vältrar runt i en outsläckligt spiralvirvel… Med den enda skillnaden att orgelmusiken i sin ädla tappning bara kan realiseras på sitt verkliga ursprungsinstrument! (egenkomponerat)
