7-månaders-sammanfattning av Orgelhalvåret 2014!

Hallojsingen alla orgel-nyfikna läsare (känns smidigt och enkelt att för en gångs skull, med detta nyfikenhetsbegrepp tillämpat inte utelämna någon till vare sig nämnskan eller glömskan - för att nyfiken kan ju faktiskt vem som helst vara i alla lägen)! ;)

Nu har det blivit dags att återäntra orgelskribentglöden till bredden av hejdunder och sjusjungningar mellan skål och väggar!!!!!!! Med följande "snart-7-månaders-resumé" bestående dels av mina egna orgelklimax och dels av orgelhöjdpunkter av det mer generella slaget...
Som väl känt (och tidigare nämnt) så inleddes orgelkalenderåret 2014 med ett orgelkapernaum så till dess milda omåttlighetsrågeri! ;-)


Januari
Lördagen den 25/1 gick en minst sagt magnumartad, bombastisk imposant orgelfest av stapeln i kyrkan "Oude Kerk" i Amsterdam, med diplomorganisterna Marco den Toom och Minne Veldman i frontsnibben. En minst sagt spektakulär taberashistoria som dessutom blev ohyggligt bejublad i efterhand... Just watch'n-joy!!! :-D

Les pneumaticos des romanticos ;-)

Les frontverch ;-)

 

...och en skimrande ögonfröjd på sin höjd!!!

...och slutligen: en levande lystmätes-lystning, åtminstone å mina vägnar! ;-)

Visst må det låta som klusterharmonik... men ack vilken ljuvlighetskalabalik! :-)

Februari
Fredagen den 1 februari sändes en synnerligen multikolorös musikspecial-film om den särledes spetsdansfyndige orgelmästarekvilibristen Cameron Carpenter: Orgelns enfant terrible. Rent epitetsmässigt skulle nog många vilja benämna honom som en überlig kombination av "Das Wohltemperierte Klaver" á la barockmästar-Bach och 80-tals-Bob Dylan. ;-) Dokumentären utgjorde ett - låt mig säga - extremartat(!) levandegörande snabbporträtt av en ung och mycket skicklig organist och kompositör med en snabbfot-färdighet (footlose-inspirerad, mån tro???) i en ytterlighetskaliber så det nästan lamslår.(!!!) Och inte nog med detta: Mr. Carpenter är dessutom (ö?)känd för att vara vass i mun och med en vardagsklädstil av det konståknings-VM-inspirerade slaget. JUST CHECK'T OUT!!! :-D (måste medge att det är i angränsningsfasen till en stor skam att jag inte har nämnt denna cliff-hound tidigare)...

...nästan så att man blir bumblebeee-stinged av ovan presenterade waohw-waohw-effekt! ;-)

Några evergreen-bevingade citat av denna orgel-one-work-of-art-hit-wonder...

"The organ has a violence and sensuality... like no other instrument." ... MILDA MAKARONER!!! vill många nog utbrista i detta läge... ;-)
*Lyssna bara till följande Chopin-tolkning, les explossssssssssiviosa!!!

Under sista helgen i februari genomfördes ett slags marathon-inspirerat Sportlovsorgel-tema kring nejderna för Södermalmsområdet; delvis i Maria församling... men också i min sedan länge upplevelsemässiga HEMkyrka sedan länge tillbaka... nämligen Högalidskyrkan i Högalid! Så en helt vanlig tisdagseftermiddag den 25/2 bevistade jag ett minst sagt multikoloröst evenemang vid namn "Orgelsaga", som (liksom jag tidigare nämnt) skildrar orgelinstrumentets utvecklingshistoria från ett pneumatiskt orgelinstrument (notera betoningen av -INSTRUMENT; just eftersom det historiskt sett, liksom i vår samtid, existerar en stor uppsjö av orgelkalibrar som i själva verket inte är spelbara). Denna uppfinningsrikedom genomförde, som för er många väl renomnerat, den utomordentligt uppfinningsrike orgel-anfadern Ktesibios - som minsannerligen då fick grusmarksanläggningarna att blomstra med sin skallerormsliknande rättmäterlighetsklang! I denna uppsättning även flera funktionärer och skådespelare från "Värmlänningarna": ett folklustspel som jag - tillsammans med flera ur nuvarande Korinthiakören i Högalid och många fler - var med om förra sommaren, på ett mycket stjärnspäckat och upplevelserikt turnerande i L.A... ett HALLELUJAH MOMENT med stort M!!! :-D Där intog bl.a. Madelene Larsson - som tillhörde mitt närmaste resesällskap, snitsigt nog, - rollen som Kalle Gedakt, tillika en ORGELPIPA! :-)
Efteråt var det dags för oss att omedelbart forslas vidare till en guidad tur i de s.k. änglavalven kring Högalidskyrkans orgelläktare. Väl där uppe erbjöds en mängd yngre förskolebarn att äntra orgelpallen, lära sig att manövrera verket, och leverera en MYCKET uppfriskande och samtidigt spontanitetsfylld inspirationsdos i ett helgjutet format! Aftonens givna clou de zenit inträffade tillsist med ett toppenmegahäftigt ORGELDIPLOM som jag själv måste medge att jag är så förbaskat nöjd med... Schvoillllllalalalalala!!! ;-)
Efteråt fick vi allihopa erhålla varsitt förärande orgeldiplom, som jag i dag - vid sidan av mitt orgelbevis sedan två somrar tillbaka - är märtigt, tvättmäkta STOLT över, om jag får säga det själv! :-D Dessvärre saknas just nu de då aktuella bilder jag tog i samband med evenemanget. Så min stora förhoppning är att eventuellt kunna anordna ett smärre galleri här med "up-to-dateiska - men ack så bortglömda!" bilder om vart och vartannat.


Mars

Mars månad inleddes i Katarina församling med orgeltongångar i den sanna romantikens förtecken, med Otto Olsson i spetsen… Detta var för övrigt en väldigt förspänd månad för mig då jag hade mycket att stå i - dels med fältforskningsuppgifter i universitetsämnet Etnologi och inför allsköns konserter med kören i Högalid och symfoniorkestern i Tumba. Dock hann jag med tre stycken hyfsat massiva orgelkonserter i form av en ganska snarlik paketering; dock med ett enormt skiftande innehåll…
Torsdagen den 20 mars befann jag mig mitt i prokrastineringsnöjenas och prestationsångestfasernas kranka blekhet inför en inlämningstenta av en karaktär som fick mig att upplevelsemässigt vilja utöva en multikolorös cha-cha-dans från ett olidligt samvetstärande deadline morgonen därpå. Eftermiddagen därefter lyckades jag som tur är fatta taget om den snäppet snillrikedomsbefryntade idén om att, liksom många gånger förr, ge mig iväg till Katarina kyrka och bevista en lunchorgelkonsert med ett utpräglat Bach-tema i enlighet med en tvättäkta systematisk-kronologisk eldrörsvidd i fullaste krututrustning... Denna gång bestod uppsättningen av följande verk, framförda av organistfantasten Lars Andersson:

O Lamm Gottes, unschuldig BWV 656 - Ett magnificensverk med frodeligt märgfulla stämlägesskiftningar! samtidigt som stycket också har en omisskännlig religiös grandör.

Wir Cristenleut BWV 710 - en ögonblicksbeläten atmosfär- liksom spelkaraktärväxling i en vederhäftigt veritabel, oförställd och synnerligen upplivande renässansanda - i form av ett schvoschhhhansssssssssa!!! Dessvärre var stycket dock alldeles för kort för min smak.

Meine Seele erhebt den Herren ("My soul praise the lord") BWV 648 - Detta stycke är ursprungligen, enligt mången ryktesfloror, daterat till att härstamma från Bachs allra första år som organist i "Duke of Sachsen-Weimars fängelse. Detta var under - en i musikutvecklingsvägnar - viktig blomstringsperiod för Bach-sällskapet "Bach-Gesellschaft"-volymen som bland annat innefattade detta verk, och som i sin tur var daterat från år 1893 (tilläggas kan att det i själva verket inte existerar några manuskript från följande fuga-verk från Bach tidigare än år 1800, då de lanserades postumt)...
Hursomhelst innebär detta stycke desto mer meditativa, sublima och trankila - fast samtidigt väldigt märgfulla - figurationsmotiv i genomföringsdelen... till all min belåtenhet! :-)

och slutligen: Magnificat BWV 733 - en frimodigt livfull sorti med en vitaliseringseffekt liksom ett namnkunnighets-besittande som få (vilket förtroget Bach-fan kan ha undgått detta stycke, liksom?)!

 


Sammanfattningsvis: en outsinlig rikedom på fullträffsdingelidängor - precis som en fulländad orgelkonsert bör vara!!! Och just av denna anledning förbluffas jag både över faktumet att detta dels var en lunchorgelkonsert och - dessutom - en inkluderande founding stone i vårt gemensamma kulturutbud och - inte minst - ett evenemang som vi i många fall brukar få betala MULTUM för, sanna mina ord!!! En välsignelse för båd' öga och öra. ;-) Ytterligare en uppfriskande ingrediens bakom detta är - vidare - att dessa lunchorgelkonserter så gott som nästan ALLTID - tillstår med ett nästintill mirakulöst kalaserbjudande på den visuella fronten… då besökarna alltid får möjlighet att syna den aktuella organisten genom en storbildsskärm och därmed följa hans mårddjursinfluerade fotfärdighetsrörelser - och därmed få uppleva en sannskyldig all-mind-fröjd! ;-)

April
Under denna månad inträffade sannerligen en monumental skrälldus av orgelbegivenheter - och evenemang kring detta - i samband med påskhelgen, som i år inföll så sent som mellan den 18 och 21 april. Följt av detta var jag och bevittnade en mycket stämningsfull konsertakt med Markuskyrkans Kammarkör, inklusive några barnkörer… inklusive en tusenmilavalvs-sjungande högmässokonsert i Katarina kyrka i samband med påskaftons-förmiddagen den 20/4…

Månadens obönhörliga höjdpunkt (åtminstone å mina upplevelsevägnar) var dock otvivelaktligen Nils Larssons hejdunderblundrande insats på Medborgarplatsen, som ägde rum under en snäppet försommarinspirerad tidig-vår-eftermiddag, redan den 5/4. Detta var alltså i samband med ett event för hemlösa, där jag och Korinthiakören var med och sjöng ett svenska vis- och gospelinspirerade all-time-goodies av skiftande karaktär; som Walking My Baby Back Home och Whiter Shade of Pale - följt av övriga framträdanden, talespersoner och utdelning av gratis gottelis-fika... Mitt i detta torde dock få fenomen kunna väga upp sig Lasses genialiskt schnits-vitsiga interpretation av Bachs välkända orgeltoccata i d-moll á la cleo-neobarock-Bach… Yoh better watch out! ;-D (*ursäkta en något skymd sikt, dock)

Maj
Maj månad får dessvärre beskrivas som en smärre surströmmingspolska på orgelhändelsefronten för min del. Inte minst det smått bombastiska 30-årsjubileumet av Högalidskyrkans kororgel… där verk av Händel, Orlando di Lasso, Mr. Scheidemann, Mr. Frescobaldi, Muffat, Froberger, Tarrodi, Pettersson och Dag Wirén framfördes, i gott ackompanjemang av Högalids vokalensemble och dito kammarorkester… Organisten bakom denna ultra-begivenhet var Nils Larsson, medan Ewa Lena Kansbod stod för dirigentansvaret samt ett ackompanjemang på cembalo... Detta var även i samma vevpositiv-omgång som den kvinnliga veteranorganisten Roberta Sciacco Schantz höll en orgelkonsert med italienskt samt sydtyskt tema, till bredden fyllt av golden grains med renässansorganisten Girolamo Frescobaldi, liksom hans elever Froberger och Kerl...
Som flingsaltskornet i skrapsårslotteriet fick jag dock uppleva flertalet fantastiska lunchorgelkonserter vid sidan av detta. Dessvärre missade jag dock, p.g.a. allehanda övriga konserter samt skriftliga uppsatsstudier i Etnologi II I slutet av månaden, i samband med Kristi him-helgen - en ohyggligt skön försommardag - befann jag mig på sommarstugan i Stenstorp, som ligger i Bergstena, strax utanför Alingsås i Västergötland. Där fick jag äran att befatta mig med en tramporgel, tillika "fattigmansorgel" (personligen tycker jag dock att namnet på denna orgel utgörs av ett på tok för värdeladdat begrepp). Givetvis är ingen orgel någonsin den andra lik - men här följer ändå en "fattigmansorgel". Och förhoppningsvis inte en alltför sjåpig sådan heller. ;-)

 
Juni
Någonstans i början av månaden, den 9/6 sändes ett reprisprogram av dokumentären Orgel Acusticum i "Musikspecial", som ursprungligen är från hösten 2010. Och som nämnt så ingav detta en monumentalt skön, behaglig flashback-feeling till när alltihop först begav sig! …Ecouté!!! =)

…och som körsbärsmarmeladen över sötdegsbaguetten framåt slutet av månaden (närmare bestämt den 27/6) tillfångatog jag - tillsammans med en vän i Korinthiakören - en osedvanligt stämningshöjande orgel-sommaraftonskonsert tillika slutet-av-juni-popperi. Denna gång bestod uppsättning av vesselliknande improvisationsmoment med konsertorganisten David Löfgren i spetsen... med multikulti-kolorösa tolkningar av Cèsar Franck, ciceron-liknande kometpaket av Felix Mendelssohn, Otto Olsson, andäktiga - liksom obönhörligt expressiva - meditationsavsnitt av Marcel Duprés och - slutligen - ekvilibristiska all-time-evergreens av Bach - den som känt kontrapunktiske orgelmästar-mästaren... Truely a greenery-scenery! :-)

Sammanfattningsvis: TÄNKA SIG att ett enmanstimotej på orgel kan bli till ett sådant flermans-tjohej(…?)


Juli
På vägen hem från en fantastisk folkmusikkurs i Sundborn, i (vilken del av?) Dalarna, fick jag plötsligt, alldeles oförhappandes, den sanslösa äran att bevista en riktigt maffelibaffig Cahman-orgelkonsert i Löfstabruks domkyrka, med storverk av bl.a. Lübeck, Buxtehude, C.M. Widor och - självfallet - J.S. Bach(!)... och med en efterföljande guidningstur uppe på orgelläktaren, nästan i en genuin 1720-talstappning. Besöket visade sig - makabert nog - vara alldeles gratis, dessutom... WHOA-moment!!! Vilken bamsinghistoria det var! :-D

Vad jag mer kan tillägga är att en av mina stora livsdrömmar går ut på att en vacker dag få äntra dess manualbord och kanske därmed låta dess nuvarande luftbälgssystem - i rättmätelighetens namn! - få revolutioneras en smula, så att det eventuellt en dag kan sättas i bruk genom ett förnyelsebart fläkt- och lufttillförselsystem, i stället för det nuvarande - desto mer trögalstrade - tonalstringssystemet, som förutsätter mänskliga kroppsstyrkor i stället för ett mer hinderbefriat och ivrigt känslobegeistrat automatikspel.

                                                          ...och såhär såg pipverket ut!

 

I mitten av juli månad var jag på Nora-besök. Väl där - i den karaktäristiska trästaden - vid sidan av Eksjö och Hjo - passade jag givetvis på att besöka Nora kyrka, som sedan länge innehar synnerligen gastronomisk-lukullisk orgel tillverkad av Grönlunds Orgelbyggeri, 1968. Tilläggas kan att denna orgel ursprungligen byggdes år 1881 av Setterquist. Som anonym kyrkobesökare saknade jag dessvärre eget tillträde till den övre orgelläktaren... Därför får ni i det ödmjukaste ursäkta den övernågot voluminösa ljuskronan i taket. ;-)