Hejsan alla orgeldiggare, -intressenter, -ivrare och -entusiaster från alla möjliga håll där ute i världen!
Orgeln på bilden: Den s.k. "galleri-orgeln" från S:t James kyrka i New York City, tagen till äraav dess 100-årsjubileum.
Nu går februari månad mot sitt slut och mars närmar sig med stormsteg: förhoppningsvis med en glad dos av vårsol, värme och behaglig grönska. =) Med detta har det, som i sedvanlig ordning, blivit dags att sammanfatta den gångna månadens mer eller mindre storslagna orgelupplevelser och händelser. Vad ni dock får ha i beaktskap är att mitt centralperspektiv naturligtvis färgas utifrån min personliga förståelsehorisont och referensramar, även om jag i många fall gör ett gott försök att vidga mitt perspektiv till en mer generell nivå. --- Månadens bästa orgelupplevelse: Naturligtvis Nils Larssons fantastiska, superekvilibristiska insats under högmässe- och kyrkoinstallationsceremonin den 24/2. Briljant så det förslår! Och för er som länge gått och undrat hur man bemästrar Bachs F-dur toccata och fuga, opus 540, här följer anvisningarna!
Favorit-orgelmagnet:Lyssna och njut av D. Buxtehude & N. Bruhns gemensamma
orgelkonglomerat, framfört av den nederländska organisten Ton Koopman, på den förträffliga, superrekorderliga och adoniskt skimrande Erasmus Bielfedlt-orgeln. Verket omfattar drygt 2 timmars ljuvligt örongodis. Varsågoda! :)
Tilläggas kan att orgelverket sedan dess tillkomst 1736 har genomgått ett storvulet restaurerings- och upprustningsarbete med diverse omdisponeringar av verket, inte minst med registerandraget och ryggpositivet i mån av förädling av dess ultimata klangskönhet. Månadens favoritorglar i Stockholmskyrkor: Den franskromantiska Åkerman & Lund-orgeln i Maria Magdalena kyrka, på delad plats med Katarina kyrkas symfoniska J.L. van del Heuvel-orgel av samma kaliber.
På ett internationellt plan...
Månadens one-hit-wonder-orgel: Den om något megaraffiga Mortier Dance band-orgeln från London med totalt 700 pipor, 19 olika registreringsmöjligheter, 66 tonartsmöjligheter och en minst sagt spektakulär förrådskammare med allt från trummor och cymbaler till glasklart klingande trianglar och xylofoner, motsvarande en musikalisk nöjeskarusell, toppat med förbluffande dekorationsmålningar och hissnande landskapsmålningar på exteriörens alla håll och kanter. Just Rejoice!
Månadens flash-in-the-pan-orgel: Den spektakulära, innovativt välförsedda kapellorgeln från Naval Academy/Orgelkompaniet i Boston med sin gedigna härkomst från 1940.
Största orgelframsteg (på ett personligt plan): Har, trots en viss ringrostighet på orgelspelarfronten, på ett skapligt bevåg lyckats få bukt med manövreringssystemet på Markuskyrkans neobarockorgel och lärt mig desto mer vad gäller kordinationssystem och sammanförningsknep mellan hand- och fotklaviatur samt en hög grad bindande notkoncentration. Och själva känslan av att få ett musikaliskt flöde är oslagbart skön, vill jag säga! Månadens orgelaforism: Att spela orgel är detsamma som att leda ett land. Man måste använda alla registren, dra ut ett och skjuta in ett annat. Det är inte detsamma som att spela blockflöjt. (Citat av den f.d. brittiske premiärministern, Harold Macmillan, dock i en något omkastad ordning) Och detta överensstämmer nog bra med vår jordiska verklighet, som ständigt går ut på att genom de skickligaste, mest verkningsfulla medlen lyckas behärska verkligheten på en för oss hanterbar nivå. Inte sant?! :) More to come!
Igår, söndagen den 24/2 medverkade jag i en högmässa i Högalidskyrkan tillsammans med Högalids projektkör (där jag medverkar som aktivast) och kyrkokör, Sofia motettkör och samt ett gäng professionella tornblåsmusiker och som vanligt den fantastiska mäster-konsertorganisten Nils Larsson. Låtarna vi sjöng var bland annat ett par populära, nyskrivna 2000-talspsalmer (tillsammans med församlingen), Lord bless you and keep you av den brittiske körtonsättaren John Rutter, bestod den ypperligt slagkraftiga, körprismabaserade kanonstycket, Cantate Domino av den tyske barock-virtuoskompositören Buxtehude. Till detta försågs vi med ett supermäktigt, genomströmmande och i upplevelseväg hallelujah-framkallande figuralackompanjemang i förträfflighetens förtecken, först på kyrkans läktarorgel av Åkerman & Lund och sedan på dess mindre (de)kor(försedda-)orgel (fyndigt ord, mån tro?) med sin härkomst från Uppsala. Konsertens postludium avrundades med en välbekant figuralsats av den ännu okrönte fuga- och kontrapunkt-mästaren J.S. Bach i Eb-tonalitet. Riktigt grandiost och framför allt fängslande med sin enorma, nästintill dansvänliga swing-feeling!
Högalidskyrkans aura i vinterpanorama :)
Kyrkansfantastiska läktarorgel! Högmässeceremonin innebar dessutom en speciell högtidsdag av symbolisk rang då vi välkomnade vår nya kyrkoherde, Katariina Sjöblom med öppna armar, både på "stora scenen" och i form av mingelkalas med ovanligt goda snittar med färggranna ost-, bröd- och grönsakssorter och ett svängigt framträdande av ett gäng folkmusiker. En minst sagt mäktig och storslagen upplevelse. Några timmar senare bjöd var det dags att bjuda församlingen på en Musikalkonsert i Livsetikens värld tillsammans med de två operaångsolisterna Fanny Pålsson, Karolina Ollinen, och Daniel Engström: alla superduktiga. Vi fick då sjunga Endless Love ur Lejonkungen, komponerad av Hans Zimmer, Gabriellas sång ur Så som i himmelen samt den tidlösa smashhiten Seasons of Love ur RENT-musikalen. Också en kanonhärlig upplevelse! Hoppas nu att ni får en fortsatt fin vecka, nu när våren står för dörren. På återskrivande!
Fredagsaftonen till ära så bjuder jag på dessa orgelgodbitar: Cantate Domino av Marco Enrico Bossi samt första satsen av Matteuspassionen av J.S. Bach. Styckena framförs av Engelbrekts Kammarkör samt med Stefan Therstam som organist. Extravagans så det förslår! För att inte tala om den förunderligt vackra, helt förträffliga akustiken som kyrkovalvet erbjuder. =)
Konsertorganisten och mästertonsättaren Otto Olsson.
Såhär när det vankas Alla Hjärtans Dag tänkte jag passa på att bjuda på detta bedårande orgelstycke, som mycket riktigt heter Romance. Just detta stycke anser jag representerarså många schatteringar, upplevelsedimensioner och känslomanifestationer: Naturskönhet, andäktighet, paradisiskhet, färgrikedom, überromantik, klangblomstring, sann sublimitet. Stycket framförs här av den högkvalificerade frilansviolinisten/-musikern Ingrid Litborn och samt organisten och domkyrkokantorn Jörgen Engström. Lyssna och njut! :-)
...och ännu ett mästerverk!
Som en smakrik kontrast till det ovannämnda bjuds här på ett än mer meditativ O, Olsson-komposition: Preludium och Fuga i F#-dur, opus 52, där orgelklangen får tala rakt in i hjärta och själ... Varsågoda! =)
