Nu går februari månad mot sitt slut och mars närmar sig med stormsteg: förhoppningsvis med en glad dos av vårsol, värme och behaglig grönska. =)
Med detta har det, som i sedvanlig ordning, blivit dags att sammanfatta den gångna månadens mer eller mindre storslagna orgelupplevelser och händelser. Vad ni dock får ha i beaktskap är att mitt centralperspektiv naturligtvis färgas utifrån min personliga förståelsehorisont och referensramar, även om jag i många fall gör ett gott försök att vidga mitt perspektiv till en mer generell nivå.
---
Månadens bästa orgelupplevelse: Naturligtvis Nils Larssons fantastiska, superekvilibristiska insats under högmässe- och kyrkoinstallationsceremonin den 24/2. Briljant så det förslår!
Och för er som länge gått och undrat hur man bemästrar Bachs F-dur toccata och fuga, opus 540, här följer anvisningarna!
Favorit-orgelmagnet: Lyssna och njut av D. Buxtehude & N. Bruhns gemensamma orgelkonglomerat, framfört av den nederländska organisten Ton Koopman, på den förträffliga, superrekorderliga och adoniskt skimrande Erasmus Bielfedlt-orgeln. Verket omfattar drygt 2 timmars ljuvligt örongodis. Varsågoda! :)
Tilläggas kan att orgelverket sedan dess tillkomst 1736 har genomgått ett storvulet restaurerings- och upprustningsarbete med diverse omdisponeringar av verket, inte minst med registerandraget och ryggpositivet i mån av förädling av dess ultimata klangskönhet.
Månadens favoritorglar i Stockholmskyrkor: Den franskromantiska Åkerman & Lund-orgeln i Maria Magdalena kyrka, på delad plats med Katarina kyrkas symfoniska J.L. van del Heuvel-orgel av samma kaliber.
På ett internationellt plan...
Månadens one-hit-wonder-orgel: Den om något megaraffiga Mortier Dance band-orgeln från London med totalt 700 pipor, 19 olika registreringsmöjligheter, 66 tonartsmöjligheter och en minst sagt spektakulär förrådskammare med allt från trummor och cymbaler till glasklart klingande trianglar och xylofoner, motsvarande en musikalisk nöjeskarusell, toppat med förbluffande dekorationsmålningar och hissnande landskapsmålningar på exteriörens alla håll och kanter.
Just Rejoice!
Månadens flash-in-the-pan-orgel: Den spektakulära, innovativt välförsedda kapellorgeln från Naval Academy/Orgelkompaniet i Boston med sin gedigna härkomst från 1940.
Största orgelframsteg (på ett personligt plan): Har, trots en viss ringrostighet på orgelspelarfronten, på ett skapligt bevåg lyckats få bukt med manövreringssystemet på Markuskyrkans neobarockorgel och lärt mig desto mer vad gäller kordinationssystem och sammanförningsknep mellan hand- och fotklaviatur samt en hög grad bindande notkoncentration. Och själva känslan av att få ett musikaliskt flöde är oslagbart skön, vill jag säga!
Månadens orgelaforism: Att spela orgel är detsamma som att leda ett land. Man måste använda alla registren, dra ut ett och skjuta in ett annat. Det är inte detsamma som att spela blockflöjt. (Citat av den f.d. brittiske premiärministern, Harold Macmillan, dock i en något omkastad ordning)
Och detta överensstämmer nog bra med vår jordiska verklighet, som ständigt går ut på att genom de skickligaste, mest verkningsfulla medlen lyckas behärska verkligheten på en för oss hanterbar nivå. Inte sant?! :)
More to come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar