Historian bakom mitt orgelintresse

Min stora fascination för klaverinstrument i allmänhet (piano, cemballo, spinett och orgel) är skulle jag vilja säga är medfödd. På det personliga planet har jag spelat piano sedan fem års ålder och cello sedan sju års ålder enligt Suzuki-metoden (en gehörsbaserad inlärningsmetod som går ut på att man förtroget lyssnar in sig på klassiska musikstycken för att sedan kunna realisera dessa på sitt huvudinstrument) Vid elva års ålder tog jag ett antal lektioner i orgelspel i min hemkyrka. Dessvärre saknades personkemin mellan mig och orgelpedagogen, vilket bidrog till att jag hastigt avslutade mina lektioner och hemföll till pianot istället.

Upprinnelsen till min stora orgelentusiasm kom att få sitt uppsving i ett betydligt senare stadium. Under sommaren 2007 deltog jag i en sommarkurs i orgelspel på Hjo folkhögskola i Västergötland. Kursvistelsen skulle för mig kunna betraktas som ett episkt hallelujah moment då jag genast fick ett ovanligt sympatiskt intryck av skolmiljön, enormt goda måltider, en högkvalitativ och ovanligt lärorik undervisning i orgel, liturgik och brukspiano och, inte att förglömma: fantastiskt bra och tillmötesgående kursledare. (Ett varmt tack ska ni ha!) Denna orgelspelarkurs kom att bli startskottet för min mersmak för orgelämnet och min idag outsläckliga trollbindelse för orgelinstrumentets mäktiga, nästintill obegränsade klangmöjligheter, dess flermanualighet (mångfald av tangentbord, till skillnad från det klassiska pianot och flygeln) och dess registraturmässiga nyanseringsrikedom (rikedomen på orgelstämmor) som i sin tur gör instrumentet synnerligen unikt och oersättligt! Till följd av kursvistelsen fortsatte jag med att två somrar i rad deltaga på orgelspelarkurser på Geijerskolan, strax utanför Ransäter i Värmland, för att sedan återkomma till på Hjo ytterligare två somrar och förkovra mig än mer i ämnet. Ur en personlig synvinkel skulle jag vilja klassificera dessa kurser som utmärkta fördjupningskurser som har gett mig privilegiet att kunna vidareutveckla en genuint spirande passion: orgelspel samt intresset för orgelfrågor av diverse karaktär, såväl på en praktisk som på en teoretisk grund.

Hösten 2011 påbörjade jag en kandidatkurs i ämnet Musikvetenskap på Stockholm Universitet. Detta innebar bland annat att jag fick genomföra ett stort examensarbete, tillika kandidatuppsats. Min uppsats handlar om kyrkorglar inom stockholmsområdet. För mig var orgelämnet ett givet förstahandsval och inte minst en exemplarisk ingångstunnel till vad jag kommer att vilja hänge mig åt framöver. Detta kom sedan att resultera i en avhandling på drygt 30 sidor, till följd av ett mycket berikande efterforskningsarbete kring enastående kyrkorglar. Detta gav mig chansen att botanisera i en riklig mängd orgellitteratur, bl.a. på Stockholms Musik- och teaterbibliotek, systematiskt genomblicka kyrkorådsprotokoll på Stockholms Stadsarkiv, besöka en mängd kyrkor, beskåda olika slags orglar, intervjua organister och kyrkoanställda samt företrädare för framgångsrika orgelbyggarfirmor inom Sverige. Denna pionjärstudie har framför allt bidragit till att jag, på en överraskande kort tid, har blivit ovanligt bevandrad inom orgelforskningsvärlden, en livserfarenhet som jag alltid kommer att bära med mig i mitt resebagage. Resultatet har ni här på Digitala Vetenskapliga Arkivets hemsida: http://www.uppsatser.se/om/Sanna+Wetterholm/ eller http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:513858/FULLTEXT03

En av mina största milstolpar genomgick jag den 3 juli i år på Hjo folkhögskola, då jag överraskande nog lyckades kamma hem ett gediget orgelspelarbevis. Detta innebar att jag fick spela igenom en hel högmässa på orgel, varav tre liturgiska psalmer (inkl. två med fotpedal samt ett psalmstycke på flygel), tre liturgiska mässor (då jag fick ackompanjera en jury, i detta fall bestående av mina orgelkursledare, som stod för sångpartierna) och avslutningsvis ett solistiskt bröllopsstycke: Birkalåten av Gunnar Idenstam. Utöver detta har jag fått lära mig rikligt om grunderna inom liturgik (gudstjänstordningen) och dirigerat ett ovanligt klurigt kromatiskt sångstycke av Sven-David Sandström för en kör på 25 personer. Efter detta har jag levt kvar i ett slags overklighetsrus, en underbar lyckokänsla som har gett mig än mer näring och stimulans till att vilja förverkliga min stora orgeldröm. Orgelspelarbeviset innebär i sin tur att jag har möjlighet att vikariera och göra inhopp som kyrkomusiker i samband med kvällsandakter, högmässor och förrättningar av olika slag. Ett mycket fint startskott på högsommaren, tycker jag!
Denna blogg ser jag som ett utmärkt sätt att sporra min stora entusiasm för att sedan kunna förmedla detta till er och stimulera nya infallsvinklar inom orgelområdet.