Orgelkaraktäristika

En orgel består i stora drag av ett pipverk, ett luftverk och ett regerverk. Instrumentet brukar också vanligtvis innefatta ett huvudverk, bröstverk, öververk och ryggpositiv, manualer, pedalklaviatur, en större mängd registeranordningar samt ett orgelhus som avgör hur instrumentet klingar.

Vad är det egentligen som gör just orgeln så ytterst utmärkande, unikt och exceptionellt som ett soloinstrument?

Jag skulle vilja säga: dess oändliga gestaltningsförmåga och dess mångfald. Min personliga beskrivning av orgelinstrumentet skulle spontant sett vara: Ett "smörgåsbord" av klangfärger med inbördes stämningsväxlingar, nästintill obegränsade uttrycksmöjligheter (mycket beroende på den enskilda orgelns uppsättning av stämanordningar) samt en enastående förmåga att gestalta det obeskrivbara. Orgeln är både universell, monumental, tidlös och helt makalös.

På bilden: Katarina kyrkas franskromantiska läktarorgel
Bild tagen av: Anders Söderlund
http://www.orgelanders.se

För att utvekla den musikaliska "smörgåsbordsteorin" så är det ett allomgivet, orubbligt faktum att musiken har en förmåga att gestalta alla möjliga känslo-, sinnestillstånd och upplevelsestadium i människans utveckling. Musiken har en helande och läkande kraft är idag så gott som en rådande konsensus. Det enda musiken inte förmår att göra (något som bl.a. den amerikanska musikvetaren och -historikern Richard Taruskin har konstaterat, senast under juni 2012)  är att tillfredsställa vårat orala behov. Som ni alla förstår så är det en praktisk omöjlighet att beställa kaffe, läsk, godis eller hamburgare för en fulländad klavierkonsert av Beethoven, hur utsökt, elegant, expressivt, välspelat och idealiskt framfört stycket än blir.

Människans spontana upplevelse av musik är för övrigt beroende av hennes tidigare förkunskaper, kännedom och erfarenhet kring instrumentet i fråga. Som ni säkert förstår kan vem som helst kan beskåda en sommaräng och tycka att den är otroligt vacker, men en person som är mer välbekant med dess bakgrundshistoria har av naturliga skäl en rikare dimension kring dess funktionsmässiga innebörd. På ett liknande sätt kan vem som helst (oavsett om man är musikälskare eller inte) spontant tycka att en Bruckner-symfoni är enormt njutbar med behagfulla klanger, medan en person med en musikakademisk bakgrund automatiskt har en rikare förmåga att tillämpa specifika analysverktyg, avsedda för ett visst sammanhang. Den generella förkunskapen om orgelinstrumentet hos gemene man sträcker sig antagligen till hur en orgeln kan se ut och hur instrumentet klingar. Bland de som är mer bevandrade inom orgelområdet, i synnerhet kantorer och organister, finns dessutom medvetenhetenom den till synes oändliga variationsrikedomen som instrumentet besitter. Orgeln kan  likaväl motsvara alltifrån en full symfoniorkester-besättning (mestadels rörstämmor) med fylliga och majestätiska plenum-klanger till milda soloklanger av flöjtkaraktär (mestadels labialstämmor).

För ett par veckor sedan, då jag var på orgelspelarkurs i Hjo, underhöll mina kursledare ett tag regelbundet med lunchkonserter. Jag fick då ett rikligt historiskt smakprov av orgelrepertoaren med alltifrån senbarocka kompositioner Buxtehude- och Bach-kompositioner och romantiska César Franck och Otto Olsson till melankoliskt stämningsfulla Castlevania-tongångar eller en mer mer lättsam, sangvinisk och framför allt världskänd Super Mario Bros-musik. Detta övertygar mig bara än mer om faktumet kring orgelvärldens obegränsade möjligheter. Det mesta går numera att höras på http://imspl.org - den ultimata guldgruvan för en hängiven musikälskare!

Det mest intressanta av allt är att var orgel kan betraktas som en egen personlighet, såväl utseendemässigt som soundmässigt. Orgeln tillhör nämligen världens minst standardiserade musikinstrument då ett enskilt instrument sällan är det andra likt. Idag existerar alltifrån franskromantiska Cavallié Coll-orglar http://www.culture.gouv.fr/culture/cavaille-coll/en/index.html med en mäktig och färgsprakande orkesterklang, karaktäristiskt neobarocka Bach-orglar http://flickriver.com med ett 1700-talseget ljud, elektro-mekaniska hammondorglar http://hem.passagen.se/daveo/Hammond.htm med kraftigt vibrerade toner, tillämpade i en stor del av populärmusikkulturen (såväl jazz och blues som pop och rock) till digitalt manövrerade Allen-orglar http://www.allenorgan.com, styrda av ett elektroniskt samplingssystem.

Det jag hittills har beskrivit motsvarar endast en ö i det stora vida havet av fascinabla, ytterst sällsynta och riksunika orgelmodeller med de mest häpnadsveckande dekor, stämmöjligheter och manövreringssystem.

Jag återkommer strax med lite nyupptäcker inom orgelmusikvärlden! :)