Den 15 december 2011, för exakt ett år sedan, innebar en minst sagt spännande prövodag för mig, då jag för andra gången fick träna mig i konsten att försvara min uppsats. Något som jag minns var ovanligt givande och samtidigt en smula nervöst, speciellt då jag är betydligt mer van vid att framträda i konsertsammanhang än att prestera loss i talarstolen. Men tro mig, det var ett sant nöje! ;)
Vad jag sedan hade framför mig var 3 veckors efterarbete, bestående av flera komplement som t.ex. minikorrigeringar av uppsatsens sakinnehåll, utformandet av en observationsförteckning (och därtill en komplementering av egna konsertupplevelser) och ett frenetiskt sammanställande av ytterligare statsarkivsmaterial: Ja, ett minst sagt intressant konstprojekt! :)
Veckan därpå innebar därför ytterligare en helt vanlig, något jäktig arbetsvecka innan den annalkande julhelgen. Den kommande helgen hade jag dessutom framför mig att framträda och förbereda mig inför två mäktiga julkonserter, vilket innebar att jag fick förskjuta lite av mitt arbete. Lyckligtvis kunde jag klämma in ett besök i Engelbrektskyrkan där Bach juloratorium framfördes till det smäckra ackompanjemanget av kyrkans eleganta kororgel.
Måndagen därpå var det åter igen dags att bege mig vid arla morgonkvisten för att få till ett efterlängtat besök vid Skogskyrkogårdens (Skogskrematoriet vid Södra begravningsplatsen i Stockholm) tre kapell: Trons, Hoppets och Det heliga korsets kapell för ett ingående studium av deras Allen-orglar, denna gång på en empirisk grund. Besöket visade sig vara en väldigt fascinerande historia, inte minst då ett av verkens högtalaranläggning på ett ställe var undanskymd bakom en/två stora ballustrader. Om detta gjordes av praktiska eller rent estetiska skäl vet jag ännu inte. Hursomhelst var manöversystemen väldigt spektakulära och orgelverken något alldeles sjusärledes häftiga!
Dagen därpå hade jag mitt sista möte med min handledare, tillika kursföreståndare. Ett mycket givande sådant, där jag rekommenderades att "typ" lusläsa Andersson & Bedoires Stockholms-guide om historiska byggnader och arkitektur, undersöka kontrollantens roll (något jag uppenbarligen hade missat) i min stadsarkivsforskning samt att ändra om en del av mina formuleringar.
Jag hade till en början skrivit ett ganska utförligt kapitel om historiska intressekonflikter som med stor förmodan tycktes ha uppstått mellan orgelfabrikanter, organister och kyrkoanställda "under årens lopp", något i och för sig inte allt med största säkerhet behöver ha inträffat, förutom i enstaka fall. I själva verket är det snarare så att många tycker väldigt olika när det gäller orgelestetik, kyrkorumsplacering, dess utformning, och inte minst: dess harmonierande med den omgivande miljön, och inte sällan händer det att människors åsikter lätt går i sär. Just eftersom varje enskild orgelinstallation i sig innebär ett miljonprojekt när det gäller tillverknings-, inköps- och installationskostnad brukar detta vara en ganska tuff match att få alltihop att klaffa rätt, och när orgeln väl är inbeställd så är beslutet oftast oåterkalleligt, dessutom.
Dagarna därpå fick jag äntligen utrymme för att unna mig en välförtjänt julledighet och kosta på mig semester till Borås och Bergslagen. Ljuvligt som bara den!
---
Väl hemma, lagom till det nya årets intåg, var det dags att ännu en gång ta ett friskt nappartag för att fullfölja mitt efterforskningsarbete. Först var det dags att ge mig i iväg till Stockholms Stadsarkiv för att bekanta mig några fler kyrkorådsprotokoll för att på sikt lyckas utröna kontrollantens roll bakom orgelinstallationsbesluten. Efter några dagars undersökning lyckades jag äntligen få någorlunda grepp om kyrkofullmäktiges olika beslutsfattningsorgan och hur hela processen går till när ett anbud infordras och hur kommunikationen mellan orgelfabriksarbetare och -intressenter sedan utspelar sig. Utomordentligt spännande! Detta visade sig vara dock vara ett Sisyfos-projekt utan dess like och jag upplevde ett tag att jag var nära att driva mig själv till utmattning.
Nästa process innebar för mig ett genomförande av orgelkonsertbesök, med syftet att komplettera mina observationsförteckningar. Detta genom att detaljgrannt ingående studera organisternas orgelspelarteknik i diverse kyrkor för min forskningsstudie. Lyckligtvis genljöd klangen undantagslöst mäktigt genom kyrkovalven vid alla konserttillfällena vid uppförandet av de mest klassiska orgelgodbitarna och "evergreensen". En minst sagt spännande upplevelseresa!
Dagarna därefter satt jag i nöd och näppe och "skrev mig blå" om de kyrkoanställdas - och olika beslutsorgan runt detta - rollfördelning samt aktörerna bakom instrumenten för att slutligen, torsdagen den 9 januari, äntligen lyckas ro i hamn med alltsammans och alltihop kändes helt enkelt kanon!
---
En bit in i februari, ca. 1.5 månad senare, fick jag ett mail av en före detta teknisk direktör vid Stockholms kyrkogårdsförvaltning som skulle redovisa en av sina hjälpinsats till mig vid Norra begravningsplatsen samt resultatet av detta. Jag skickade då ett utförligt kronologiskt mail tillbaka med hela historian bakom min nuvarande och dåvarande orgeliver. Detta visade sig dock bli ett tidskrävande arbete då jag gång på gång ständigt fick nya anmärkningsavdelningar tillbakaskickade som jag trots tidsbrist gång på gång förväntades redigera.
---
Såhär i efterhand skulle jag vilja sammanfatta min utvecklingsresa som enormt lärorik, fantastiskt inspirerande, stundvis kämpigt och samtidigt otroligt orgelbildande: helt enkelt en utmärkt drivfjäder till min fortsatta orgelbegeistring. Min största förhoppning är att denna entusiasm antingen tar sig i uttryck genom forskarskap (med specialinriktning på orgelinstrument) eller genom rollen som organist. Tankarna på uppsatsen upptar hela ens tid och tillvaro - man släpper det liksom aldrig. Men såvida glöden finns för detta så blir man till en oövervinnlig låga!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar