Orgelforskningsarbetet, höstterminen 2011 (del 4)

Det var näst sista veckan i november och jag fann mig alldeles på sluttampen av mitt kandidatuppsatsarbete. Det jag hade framför mig var själva konsten att avrunda och slutföra alltihop. Denna process visade sig innebära ett stort sammanställningsarbe, inklusive korrekturläsning, syntaxbearbetning och grammatiskt finlir gällande mitt språkhantverk. Jag hade omgång efter omgång fått skala ner på mitt pyramidala skriftomfång för att på sikt kunna hålla mig inom gängse ramar: arbetet förväntades omfatta ca. 25-30 sidor och jag var sannerligen inne på min fyrtionde sida. Utöver detta rekommenderades jag (som en bra rutingrej) att skicka mina intervjusammanfattningar till alla de organister, kyrkoanställda och orgelfabriksarbetare som frivilligt ställt upp i min undersökning och låta dem godkänna råmaterialet. Ett sådant godkännande vanligtvis väger tungt i akademiska forskningssammanhang. Under närmsta dagarna lyckades jag få respons från ungefär hälften av intervjupersoner, varav många hade ingående synpunkter att tillägga angående sakinnehållet och diverse smådetaljer.
   Fredagen den 25 november kom att innebära mitt näst sista handledningsmöte, vilket flöt på bra som i vanlig ordning, tillsammans med en mängd goda saffransbullar, hembryggt kaffe och goda kakor av fabrikatet "blåbärssymfoni", som sannerligen gav guldkant på tillvaron.
Måndagen därpå hade jag en lagom klurig inlämningstenta i ämnet Teori & Metod att att ro i land med, som inte var det minsta musikrelaterad, utan innebar en filosofisk/hermeneutisk analys av den tyske sociologen och musikteoretikern Adornos och tolkning av Karl Marx och Horkheimers filosofiska traktat. Tack och lov så gick allt vägen!

Söndagen den 4 december, och dagen därpå, satt jag med en viss nöd och näppe och genomförde mitt allra sista korrekturläsningsarbete, samtidigt som jag försökte dubbelchecka att samtliga av mina fotnoter (ett hundratal, minsannemig!) överensstämde med käll- och litteraturförteckningen och vägde av och an inför om jag skulle scanna in en extra intressant brevväxling i min uppsatsbilaga. Dock fick jag medvetet välja att undvika den värsta graden av dumdristigt superpanikpluggade... Jag hade dock redan bestämt mig för att jag samma kväll skulle bege iväg mig till en körrepetition vid Thorhildsplans Gymnasium (c.a. en mil hemmifrån) där delar av min kör skulle repetera med en blåssymfoniorkester inför två stundande julkonserter. I grund och botten var det nog lite magstarkt för mig att ge mig iväg dit, då jag ännu inte var hundraprocentigt klar med min förestående uppsatsinlämning. Och mycket riktigt: väl hemma hade jag knappt 2 1/2 timmar på mig att slutföra mitt mastodontarbete. Jag kände ett smärre styng av en sannerligen berättigad examinationspanik. Lagom till tolvslaget var jag äntligen i hamn med mitt verk, och jag var totalt sprickfärdig av lycka, med en enträgen lust vråla ut glädjeyttringen: "YES, YES, YES!!!" Dagen därpå unnade jag mig en mycket välförtjänt ledighet, innan min kursföreståndare (tillika handledare) skickade ut samtliga av våra uppsatser, inkl. kommande veckas ventileringsschema, och det äntligen blev dags att fsätta tänderna i våra respondensers examensarbeten och verkligen skärskåda dess innehåll. Jag räknade nu med tre heldagars förberedelser att grundligt gå igenom uppsatsformalian och sakinnehållet i min respondents uppsats för att slutligen skriva ihop en sammanfattning om uppsatsens centrala handlingstema, frågeställningar samt resultatet av undersökningen. Veckan därpå var det dags att förbereda försvaret för min egen uppsats på respektive punkter, vilket fordrade en lagom mängd självreflektion, samtidigt som jag kände att det flöt på bra då jag lyckades finna ett trettiotal minimala anmärkningsavdelningar som visade sig vara till god gagn.

Torsdagen den 15 december kom att innebära en av mina livs nervösaste dagar, samtidigt som jag var superpeppad och väldigt välförberedd. Enligt ventileringsschemat var jag var tvåa ut att opponera på en som hade skrivit om BMG:s skivbolagsframgång i världen. Jag tänkte medvetet på att ständigt vara uppmärksam och se till att upprätthålla en dialog med min respondent, samtidigt som jag tillförde min konstruktiva kritik.
Några timmar senare, efter vår gemensamma lunchpaus, var det dags för mig att entra respondentrollen och ställa mig till svars för min uppsats. Jag gjorde då så gott jag kunde för att ta udden av befogad kritik och så välbetänkt som möjligt besvara en mängd frågor och tillföra egna synpunkter om bakgrunden kring mitt orgelval (orsaken till mitt specifika urval av mestadels franskromantiska orglar), samt anmärkningar om smärre faktamissar och val av språkliga nyanser. En annan synpunkt jag fick ta emot var att dokumentera mina observationer och egna iakttagelser av orglarna, som fick lite plats i proportion till alla mina intervjuer, mina intervjupersoners åsikter och allt övrigt källmaterial. Jag hade sedan tidigare gjort en uppsatsbilaga med intervjuguider/frågor, som jag alternativt kunde komplettera med en s.k. "observationsförteckning" av konsertbesök och enskilda orgelbetraktelser i samband med mina kyrkobesök. I detta kunde jag också, för att hålla läsaren i handen bättre, bifoga en lista avsedd för begreppsterminologi där jag redogör för avancerade organologiska begrepp. Ytterligare en rekommenderation jag fick var också att gå in på "myrnivå" och göra en grovkorrekturläsning för att genomskåda eventuella slarvfel.
   När jag väl var klar med min bedrift for jag hem med fullkomligt rakryggad, med solen i ögonen och med mitt bredaste leende på läpparna någonsin. Jag var i hamn: the world was on my side! :)
Väl hemma kunde jag inte motstå frestelsen att förse orgeln i min hemkyrka med en ordentlig, välförtjänt spelomgång. Jag var nu tveklöst i mitt rätta element!

Framför mig hade jag knappt en månads efterarbete, som främst innebar en mängd kompletteringar samt en sista handledningsträff.

---

Återkommer strax med del 5: the final part. Tills dess, håll till godo! :)

Lunch-orgelkonsert i Katarina kyrka, nr 2

Denna torsdag, den 20 september, var jag och bevittnade ännu en  lunch-orgelkonsert i Katarina kyrka. Känns som att detta är på god  väg att bli en fin och framför allt mysig torsdagstradition.

Dagens konsert omfattade ett flertal mästerstycken av konstmusiktonsättaren Arvo Pärts (känd för sin seriella musik) Annum per annum, Johann Sebastian Bachs Liebster Jesu, wir sind hier (BWV 633) och Léon Boëllmanns mycket celebra Toccata i a-moll.

Bild tagen av: Håkan Svensson

http://www.hellbom.wordpress.com/sdermalm-1/

Annum per annum av Arvo Pärt (f. 1935):

Ett niodelat stycke i D-dur, av en förhållandevis repititiv, minimalistisk karaktär. Styckes grundstämning är mycket pompös, väldigt dimensionsrik och inger lätt en eterisk (besjälad) kyrkorumsatmosfär. Vitala skiftningar sker ständigt mellan milda, superpampiga, dova och gälla orgelstämmor. Under styckets gång återkommer flera ostinatomoment (där den melodiska figuren är överordnad harmonierna) i en dynamiskt stegrande. Vad som i synnerhet livade upp hela styckets ursprungsstämning var en imposant fläkteffekt (med ett häftigt på- och avstängningssystem) som i detta fall var ovanligt välmatchande med den franskromantiska orgelns naturliga pneumatik (luftalstringsförmåga).

Ett onekligen genialt, mästerligt framförande!

Liebster Jesu, wir sind hier (BWV 633) av Johann Sebastian Bach (1685-1750):

Detta stycke kan med största rättmätighet klassas som ett av  romantiska orgelrepertoarens största "örhängen" under senbarock tid, likaså dess utpräglat romantiska stämningskaraktär som matchar orgeln utomordentligt bra. Mycket vackert, meditativt och otroligt njutbart!

Toccata av Léon Boëllman (1862-1897):

Detta är förmodligen av orgelrepertoarens mest välkända, prominenta toccata-stycken genom tiderna (jämsides med Charles Marie Widors enligt min mening oöverträffbara toccata-sats ur hans 5:e symfoni, tidigare omnämnd). Stycket består i sin grundkaraktär av ett mäktigt harmonikluster, melodiskt pampiga tonmyller där den största emfasen emellanåt ligger i pedalstämman som organisten på ett ekvlilibristiskt sätt lyckas behärska med bravur. Helhetsupplevelsen med detta blir extremt andäktig.  Ur ett uppförandepraxis-perspektiv har jag bara goda ord att sammanfatta framförandet på: briljant, megamagnifikt och superbt! Man hör på lång väg att organisten befinner sig i sitt rätta element.

Veckans orgelfynd!

I måndags lyckades jag överraskande nog investera i dessa fynd:

Franz Liszts Lieberstraum för piano, Bachs sviter för cello, en välmatchande röd tygpåse och sist men inte minst... Charles Marie Widors Toccata-sats ur hans 5:e symfoni för orgel. Så just nu befinner jag mig antagligen i mitt största lystmäte på mycket länge.
Lagom till nästa vår siktar jag nämligen på att genomföra en s.k. audition-turné till ett flertal kantors- och organistutbildningar inom Sverige.

Vad jag nu har framför mig är att stålsätta mig med självdisciplin, repetera regelbundet, skapa personliga delmål och sikta högt mot ett framgångsrikt slutresultat. Målinriktning och ambition är verkligen A och O. Inte minst är det en stor fördel om man verkligen är genuint begeistrad i det man tänker ge sig i kast med. Själv ser jag med största iver och spänning fram emot att få bearbeta en mängd snåriga kromatiska figurationsmoment, finslipa min fingerfärdighet och se till att både högerhandens och orgelstämmans ostinatofigur (envist upprepande melodisk fras) blir så självgående som möjligt. Om detta inte skulle gå vägen (d.v.s. om jag inte blir antagen på någon av utbildningarna), tänker jag mig att jag alltid kan hemfalla på den akademiska musikforskarbanan med inriktning på orglar, det känns som en bra, helt överblickbar back-up-plan.

My journey has already begun. I'm ready to fulfill my life dream! :)

Magnifik orgelakustik i Högalidskyrkan

Idag deltog jag i en väldigt fin högmässa i Högalidskyrkan tillsammans med Högalids projektkör och kyrkokör. Vi framförde då en mängd Taizépsalmer, en psaltarpsalm och ett koralstycke och En Sång Vid S:t Eskils källa ur S:t Eskilsmässan av Boo Egebjer, en av de antagligen vackraste mässorna genom tiderna. Som det ultimata "grädden på aprikosen" så fick vi ett utmärkt tillfälle att avnjuta flera mäktiga orgelackompanjemang varvat med flera olidligt vackera, mäkta grandiosa orgelackompanjemang av organisten Nils Larsson både på kyrkans kororgel (vars verk ursprunglig innefattar ett historiskt orgelhus av en renässansorgel) och dess fascinabla läktarorgel (av Åkerman & Lund-fabrikat). Tonerna klingade ypperligt majestätiskt genom det nationalromantiska kyrkovalvet. Jag var verkligen i mitt lystmäte. Och för att inte tala om vilken utomordentlig bakomliggande musikalisk virtuositet (musikalisk mästerlighet) som framförandet vittnade om med inbördes karaktärsskiftningar, väl anpassade efter styckets ursprungliga tidsanda och i god samklang med kyrkans överhängande atmosfär.

Vad man dock inte kan undgå i är att kyrkan ibland tenderar att bli överakustisk då dess takhöjd omfattar ca 100 meter, (inklusive kyrkans två flotta tvillingtorn) vilket lätt medför att totalklangen tenderar att dränkas. För övrigt var helhetsupplevelsen dock ovanligt njutbar, sublim och samtidigt behagfullt svepande.  Detta har förhoppningsvis att tillfört färskt vatten på min s.k. "forskarkvarn" och nuvunna entusiasm inför min fortsätta orgelbegeistring, då jag mer än gärna kan tänka mig att specialisera mig på nationalromantiska kyrkors orgelverk med harmonierande aspekter som utgångspunkt.

                                                   Bilder tagna av: Anders Söderlund

                                                   Hemsida: http://www.orgelanders.se/Anders_adress.htm

Tänkte för övrigt passa på att upplysa er om en fugabaserad Bach-orgelkonsert den 7 oktober i ovannämnda kyrka kl 16.00! Återkommer eventuellt senare om detalj-info. :)

   

Lunch-orgelkonsert i Katarina kyrka

Idag var jag och bevittnade en väldigt fin, stämningsfull och alldeles lagom pompös orgelkonsert i Katarina kyrka, en av min barndoms hemkyrkor.
 Dagens konsert framfördes av organisten Lars Andersson på kyrkans mastodontiska läktarorgel i fransksymfonisk/romantisk stil. Repertoaren innefattade ett antal mafnifika satser ur Herr Jesu Christ, dich zu uns wend och en sats ur An Wasserflüssen Babylon av J.S. Bach samt godbitar och klassiska pärlor ur Felix Mendelssohns praktfulla Högtidsmarsch ur En midsommarnattsdröm av. Ljuvligt värre!  Något jag i synnerhet fascinerades av var de ständigt dynamiskt, megavirtuosa stämningsväxlingarna som växlade frodigt mellan pamp, briljans och och ädel mildhet.

Bild hämtad från: Van den Heuvel Orgelbouw's hemsida

Hemsida: http://www.traveladventures.org/continents/europe/katarina-kyrkan10.shtml

Som ett plus i kanten fick vi kyrkobesökare den utomordentliga möjligheten att syna organisten framför orgelinstrumentet i en overhead-skärm. Och det var minsann mäkta imponerande att få se någon utföra sådana ypperligt gracisösa, mästerliga och vessellika rörelser som dess rika manöversystem erbjuder. Sammantaget så är jag mycket nöjd!

The organ-symphony of the week

Denna söndagseftermiddag till ära tänkte jag passa på att bjuda er på en av Charles Marie Widors majestätiska orgelsymfonier, framförd på en mäktig Cavaillé-Coll-orgel i S:t Ouen. Oslagbart pampigt och mycket stämningsfullt. Varsågod, lyssna och njut! :)

Orgelforskningsarbetet, höstterminen 2011 (del 3)

Det var sista veckan i oktober i fjol som jag slogs av insikten att det endast var fem veckor kvar till den 5 december: min förestående deadline för själva uppsatsinlämningen (preliminärversionen) och endast någon vecka kvar tills råmanuset förväntades vara tillgängligt för min handledare.

Vad som nu stod högst upp på min agenda var dels att kontakta Katarina kyrkas organister och Skogskrematoriets kyrkogårdsförvaltning angående en preliminära intervjuträffar. Vidare var jag fullt beslutsam om att jag ville kontakta ett antal representanter för några av de mest framgångsrika orgelbyggarfirmor och -fabriker inom Sverige och att, ytterst eventuellt, besöka Stockholms stadsmuseum, Kulturhuset och Stockholmsutstälningen i hopp om att kunna utvinna värdefull information om Sigurd Lewerentz stadsplanering under 1950-talet, något som jag dock fick avvakta med till dess att jag hunnit spika alla mina intervjutillfällen.

Några andra viktiga annan priopunkter var dessutom upprätta mailkorrespondenser med en känd orgelkonsult och att utföra regelbundna besök på Stockholms Stadsarkiv.

På Stockholms Stadsarkiv  fick jag en utförlig och lagom instruktiv orientering i konsten att lyckas navigera sig i arkivets sökdatabas och systematiskt fylla i ett formulär med kyrkoarkiv, årtal och namn och avsedd upplaga, för att sedan ta en namnbricka och invänta min order vid en knäpptyst forskningssal. Vad jag omedelbart kände på mig var att jag nu befann mig i mitt rätta element!

---

Lagom till månadsskiftet, den 1 november, steg jag upp på arla morgonkvisten för att kontakta Åkerman & Lunds Orgelbyggeri AB, som har sitt högkvarter i Knivsta. Jag fick då privilegiet att samtala med en entusiastisk orgelfabrikschef som öppet och entusiasmerat berättade om bakomliggande orgelstilideal (med Cavallié-Coll: http://en.wikipedia.org/wiki/Aristide/Cavaillé-Coll  eller http://www.culture.gouv.fr/culture/cavaille-coll/en/ i förgrunden) genomdrivandet av orgelbeslut, installationsbeslut gällande instrumenten i fråga, politiska konsekvenser för detta, förädlandet av äldre 1800-talshantverk, synkroniseringen av gammal och nytt hantverksmaterial, omständigheter kring instrumentfraktning  samt processen bakom upprustningen av den senromantiska orgeln i Maria Magdalena kyrka under perioden 1994-95 till en 1929 års orgelupplaga. Ett ovanligt informationsrikt och infallsrikt samtal.

Morgen därpå var det dags att kontakta en av de anställda vid Grönlunds Orgelbyggeri AB. Jag fick då ta del av en utförlig information om processen vanligtvis fortlöper vid infordrandet av anbud från företagskonsulter, organister och kyrkoanställda samt politiska och ekonomiska konsekvenser kring detta, tankar om orgelestetik och -etik. Karaktäristiskt för Grönlunds orgelverk är hantverket, bestående av synnerligen av klassiska, sällsynta och omsorgsbearbetade norrbottniska furumaterial. Ytterligare en central fråga gällde orglarnas förmåga att harmoniera med kyrkans interiör, exteriör och i många fall dess omgivande miljö, som i detta fall visade sig ha en väsentligt betydelse.  och lite specifika grundtankar om installationen av den franskromantiska läktarorgeln i Engelbrektskyrkan, som ägde rum 1964. Ett mycket berikande samtal.

Veckan därpå innebar ytterligare en lyckoträff, efter att jag beslutat mig för att ringa upp A. Mårtensson orgelfabrik. Jag fick då ta del av en utförlig historia om orgeltillverkningsprocessen från ground zero-nivå (idéstadiet) till stadiet för den urvalsprocess och det beslutsförlopp som vanligtvis råder innan en orgel tillverkas. En synnerligen intressant historia. Vidare diskuss samt tankar kring optimala lösningar för omständigheter kring luftfuktighet i kyrkorummet. Av praktiska skäl tillverkar Mårtenssons nästan uteslutet mekaniska och elektriska orglar, och aldrig pneumatiska (luftalstrande) orglar). Detta beror främst på att den varierande luftfuktigheten i kyrkorummet riskerar orsaka förslitningar på orgelverket. Detta var något som inte minst togs i beaktande vid iscensättandet av neobarockorgeln i Markuskyrkan i Björkhagen, 1960.

---

Torsdagen den 10 november var det dags att återigen träffa min handledare. Han visade sig vara uppenbart imponerad av mitt nyvunna skrift- och forskningsalster. Dock rekommenderades jag att akta mig för att oöverlagt hamna i språkhantverksmässiga jargongfällor, exempelvis den att låta som en tysk/österrikisk medelåldersprofessor eller att överförbruka superlativ och känslobeskrivande meningar. Jag fick också ta emot det exemplariska rådet att kortfattat redogöra för det senaste deccenniets orgelforskning i Göteborg (GOArt: http://www.goart.gu.se/), vara tydligare med mina tre olika undersökningsmetoder (observationer, intervjuer och källor) samt att göra en koncis sammanfattning av orgelns roll i Sverige idag. Sist men inte minst poängterade han värdet av kontakter inom orgelsfären, något som ständigt förblir A och O. Till följd av detta lyckades jag berika mitt skriftliga omfång avsevärt under loppet av endast några dagar. Dock är det en konst att kunna begränsa sig i detta också utan att nödvändigtvis sväva utanför sitt egenhändigt uppsatta ramverk för arbetets innehåll och utformning.   Till följd av detta lyckades jag berika mitt skriftliga  Det dröjde dock inte länge innan det var angeläget för mig att avsetta två heldagar till att skala ner skriftomfånget flera sidor för att det överhuvudtaget skulle vara läsbart för min handledare.

Senare under månaden, efter att jag hade lyckats bli någorlunda familjär med Stadsarkivsforskningen, lyckades jag äntligen få en av mina nyvunna referenspersoner på tråden. Jag hade nu lyckats upprätta en entusiastisk e-post- och telefonkorrespondens dels med Dag Edholm, (svensk präst, orgelkonsult, -forskar, -historiker, organolog och författare, främst med inriktning på just orglar). Han försåg mig med riklig information om diverse inventariearbeten och långsiktiga projekt gällande orglar inom Sverige och Stockholm och, inte minst, oskattbar information om orgelbeståndet i Sverige, genomsnittspriser för olika orgelkalibrar respektive stämmor. Intressant var att en orgelstämma vid nybyggen kostnadsmässigt kan variera mellan 150.00 och 180.000 kr.

Bild hämtad från: Allen Organ Company

Hemsida: http://www.allenorgan.com/organ.html

I ungefär samma tidsskede hade dessutom en tidigare teknisk direktör vid Stockholms kyrkogårdsförvaltning också hört av sig extra till mig. Han visade sig vara en viktig förstahandsreferens i sin tidigare roll som en av de främsta entusiasterna kring frågan om en mycket intressant upprustnings- och moderniseringsprocess av orginalorglarna i Trons, Hoppets och Det Heliga Korsets kapell som pågick under perioden 1987-91 vid Skogskyrkogården, då det var angeläget att upprusta orgelverken samt att förse instrumenten med nya digitala spelbord och tillhörande högtalare, i enlighet med en amerikansk ljudframställningsteknik och tradition (MIDI), vilket kom att innebära ett synnerligen gediget upprustningsarbete för Svensk Orgelkonsult AB. Dessa orglars spelbord kom senare kom att upprustas till fascinabla Allen-orglar, en total nyupptäckt för mig.  Veckan därpå var det således dags att bege mig ut till Norra begravningsplats-området vid Karolinska universitetssjukhuset där jag, efter att ha irrat omkring i en till synes snårig laburint, blev lotsad fram till vad som kallas Grindstugan, fick äran att lägga vantarna på värdefulla originalhandlingar som kyrkoarkivmaterial och protokollbrev med många intressanta tvära kast som slutligen bidrog till kompromisser och verkningsfulla resultat. En synnerligen intressant jämförelse mellan Skogskrematoriets ovan nämnda kapell och Uppståndelsekapellet, rent positionsmässigt, är att orgeln i det senare kapellet är totalt undanskymd bakom en stor ballustrad.

Fortsättning följer!