Det var sista veckan i oktober i fjol som jag slogs av insikten att det endast var fem veckor kvar till den 5 december: min förestående deadline för själva uppsatsinlämningen (preliminärversionen) och endast någon vecka kvar tills råmanuset förväntades vara tillgängligt för min handledare.
Vad som nu stod högst upp på min agenda var dels att kontakta Katarina kyrkas organister och Skogskrematoriets kyrkogårdsförvaltning angående en preliminära intervjuträffar. Vidare var jag fullt beslutsam om att jag ville kontakta ett antal representanter för några av de mest framgångsrika orgelbyggarfirmor och -fabriker inom Sverige och att, ytterst eventuellt, besöka Stockholms stadsmuseum, Kulturhuset och Stockholmsutstälningen i hopp om att kunna utvinna värdefull information om Sigurd Lewerentz stadsplanering under 1950-talet, något som jag dock fick avvakta med till dess att jag hunnit spika alla mina intervjutillfällen.
Några andra viktiga annan priopunkter var dessutom upprätta mailkorrespondenser med en känd orgelkonsult och att utföra regelbundna besök på Stockholms Stadsarkiv.
På Stockholms Stadsarkiv fick jag en utförlig och lagom instruktiv orientering i konsten att lyckas navigera sig i arkivets sökdatabas och systematiskt fylla i ett formulär med kyrkoarkiv, årtal och namn och avsedd upplaga, för att sedan ta en namnbricka och invänta min order vid en knäpptyst forskningssal. Vad jag omedelbart kände på mig var att jag nu befann mig i mitt rätta element!
---
Lagom till månadsskiftet, den 1 november, steg jag upp på arla morgonkvisten för att kontakta Åkerman & Lunds Orgelbyggeri AB, som har sitt högkvarter i Knivsta. Jag fick då privilegiet att samtala med en entusiastisk orgelfabrikschef som öppet och entusiasmerat berättade om bakomliggande orgelstilideal (med Cavallié-Coll: http://en.wikipedia.org/wiki/Aristide/Cavaillé-Coll eller http://www.culture.gouv.fr/culture/cavaille-coll/en/ i förgrunden) genomdrivandet av orgelbeslut, installationsbeslut gällande instrumenten i fråga, politiska konsekvenser för detta, förädlandet av äldre 1800-talshantverk, synkroniseringen av gammal och nytt hantverksmaterial, omständigheter kring instrumentfraktning samt processen bakom upprustningen av den senromantiska orgeln i Maria Magdalena kyrka under perioden 1994-95 till en 1929 års orgelupplaga. Ett ovanligt informationsrikt och infallsrikt samtal.
Morgen därpå var det dags att kontakta en av de anställda vid Grönlunds Orgelbyggeri AB. Jag fick då ta del av en utförlig information om processen vanligtvis fortlöper vid infordrandet av anbud från företagskonsulter, organister och kyrkoanställda samt politiska och ekonomiska konsekvenser kring detta, tankar om orgelestetik och -etik. Karaktäristiskt för Grönlunds orgelverk är hantverket, bestående av synnerligen av klassiska, sällsynta och omsorgsbearbetade norrbottniska furumaterial. Ytterligare en central fråga gällde orglarnas förmåga att harmoniera med kyrkans interiör, exteriör och i många fall dess omgivande miljö, som i detta fall visade sig ha en väsentligt betydelse. och lite specifika grundtankar om installationen av den franskromantiska läktarorgeln i Engelbrektskyrkan, som ägde rum 1964. Ett mycket berikande samtal.
Veckan därpå innebar ytterligare en lyckoträff, efter att jag beslutat mig för att ringa upp A. Mårtensson orgelfabrik. Jag fick
då ta del av en utförlig historia om orgeltillverkningsprocessen från ground zero-nivå (idéstadiet) till
stadiet för den urvalsprocess och det beslutsförlopp som vanligtvis råder innan en
orgel tillverkas. En synnerligen intressant historia. Vidare diskuss samt tankar kring optimala lösningar för omständigheter
kring luftfuktighet i kyrkorummet. Av praktiska skäl tillverkar Mårtenssons nästan uteslutet mekaniska och elektriska orglar, och aldrig pneumatiska (luftalstrande) orglar). Detta beror främst på att den varierande luftfuktigheten i kyrkorummet riskerar orsaka förslitningar på orgelverket. Detta var något som inte minst togs i beaktande vid iscensättandet av neobarockorgeln i Markuskyrkan i Björkhagen,
1960.
---
Torsdagen den 10 november var det dags att återigen träffa min
handledare. Han visade sig vara uppenbart imponerad av mitt nyvunna skrift- och forskningsalster. Dock rekommenderades jag att akta mig för att oöverlagt hamna i språkhantverksmässiga jargongfällor, exempelvis den att låta som en tysk/österrikisk medelåldersprofessor eller att överförbruka superlativ och känslobeskrivande meningar. Jag fick också ta emot det exemplariska rådet att kortfattat redogöra för det senaste deccenniets orgelforskning i Göteborg (GOArt: http://www.goart.gu.se/), vara tydligare med mina tre olika undersökningsmetoder (observationer, intervjuer och källor) samt att göra en koncis sammanfattning av orgelns roll i Sverige idag. Sist men inte minst poängterade han värdet av kontakter inom orgelsfären, något som ständigt förblir A och O. Till följd av detta lyckades jag berika mitt skriftliga omfång avsevärt under loppet av endast några dagar. Dock är det en konst att kunna begränsa sig i detta också utan att nödvändigtvis sväva utanför sitt egenhändigt uppsatta ramverk för arbetets innehåll och utformning. Till följd av detta lyckades jag berika mitt skriftliga Det dröjde dock inte länge innan det var angeläget för mig att avsetta två heldagar till att skala ner skriftomfånget flera sidor för att det överhuvudtaget skulle vara läsbart för min handledare.
Senare under månaden, efter att jag hade lyckats bli någorlunda familjär med Stadsarkivsforskningen, lyckades jag äntligen få en av mina nyvunna referenspersoner på tråden. Jag hade nu lyckats upprätta en entusiastisk e-post- och telefonkorrespondens dels med Dag Edholm, (svensk präst, orgelkonsult, -forskar, -historiker, organolog och författare, främst med inriktning på just orglar). Han försåg mig med riklig information om diverse inventariearbeten och långsiktiga projekt gällande orglar inom Sverige och Stockholm och, inte minst, oskattbar information om orgelbeståndet i Sverige, genomsnittspriser för olika orgelkalibrar respektive stämmor. Intressant var att en orgelstämma vid nybyggen kostnadsmässigt kan variera mellan 150.00 och 180.000 kr.
Bild hämtad från: Allen Organ Company
Hemsida: http://www.allenorgan.com/organ.html
I ungefär samma tidsskede hade dessutom en tidigare teknisk direktör vid Stockholms kyrkogårdsförvaltning också hört av sig extra till mig. Han visade sig vara en viktig förstahandsreferens i sin tidigare roll som en av de främsta entusiasterna kring frågan om en mycket intressant upprustnings- och moderniseringsprocess av orginalorglarna i Trons, Hoppets och Det Heliga Korsets kapell som pågick under perioden 1987-91 vid Skogskyrkogården, då det var angeläget att upprusta orgelverken samt att förse instrumenten med nya
digitala spelbord och tillhörande högtalare, i enlighet med en
amerikansk ljudframställningsteknik och tradition (MIDI), vilket kom att
innebära ett synnerligen gediget upprustningsarbete för Svensk
Orgelkonsult AB. Dessa orglars spelbord kom senare kom att upprustas till fascinabla Allen-orglar, en total nyupptäckt för mig. Veckan därpå var det således dags att bege mig ut till Norra begravningsplats-området vid Karolinska universitetssjukhuset där jag, efter att ha irrat omkring i en till synes snårig laburint, blev lotsad fram till vad som kallas Grindstugan, fick äran att lägga vantarna på värdefulla originalhandlingar som kyrkoarkivmaterial och protokollbrev med många intressanta tvära kast som slutligen bidrog till kompromisser och verkningsfulla resultat. En synnerligen intressant jämförelse mellan Skogskrematoriets ovan nämnda kapell och Uppståndelsekapellet, rent positionsmässigt, är att orgeln i det senare kapellet är totalt undanskymd bakom en stor ballustrad.
Fortsättning följer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar