Denna torsdag, den 20 september, var jag och bevittnade ännu en lunch-orgelkonsert i Katarina kyrka. Känns som att detta är på god väg att bli en fin och framför allt mysig torsdagstradition.
Dagens konsert omfattade ett flertal mästerstycken av konstmusiktonsättaren Arvo Pärts (känd för sin seriella musik) Annum per annum, Johann Sebastian Bachs Liebster Jesu, wir sind hier (BWV 633) och Léon Boëllmanns mycket celebra Toccata i a-moll.
Bild tagen av: Håkan Svensson
Annum per annum av Arvo Pärt (f. 1935):
Ett niodelat stycke i D-dur, av en förhållandevis repititiv, minimalistisk karaktär. Styckes grundstämning är mycket pompös, väldigt dimensionsrik och inger lätt en eterisk (besjälad) kyrkorumsatmosfär. Vitala skiftningar sker ständigt mellan milda, superpampiga, dova och gälla orgelstämmor. Under styckets gång återkommer flera ostinatomoment (där den melodiska figuren är överordnad harmonierna) i en dynamiskt stegrande. Vad som i synnerhet livade upp hela styckets ursprungsstämning var en imposant fläkteffekt (med ett häftigt på- och avstängningssystem) som i detta fall var ovanligt välmatchande med den franskromantiska orgelns naturliga pneumatik (luftalstringsförmåga).
Ett onekligen genialt, mästerligt framförande!
Liebster Jesu, wir sind hier (BWV 633) av Johann Sebastian Bach (1685-1750):
Detta stycke kan med största rättmätighet klassas som ett av romantiska orgelrepertoarens största "örhängen" under senbarock tid, likaså dess utpräglat romantiska stämningskaraktär som matchar orgeln utomordentligt bra. Mycket vackert, meditativt och otroligt njutbart!
Toccata av Léon Boëllman (1862-1897):
Detta är förmodligen av orgelrepertoarens mest välkända, prominenta toccata-stycken genom tiderna (jämsides med Charles Marie Widors enligt min mening oöverträffbara toccata-sats ur hans 5:e symfoni, tidigare omnämnd). Stycket består i sin grundkaraktär av ett mäktigt harmonikluster, melodiskt pampiga tonmyller där den största emfasen emellanåt ligger i pedalstämman som organisten på ett ekvlilibristiskt sätt lyckas behärska med bravur. Helhetsupplevelsen med detta blir extremt andäktig. Ur ett uppförandepraxis-perspektiv har jag bara goda ord att sammanfatta framförandet på: briljant, megamagnifikt och superbt! Man hör på lång väg att organisten befinner sig i sitt rätta element.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar