Det var näst sista veckan i november och jag fann mig alldeles på sluttampen av mitt kandidatuppsatsarbete. Det jag hade framför mig var själva konsten att avrunda och slutföra alltihop. Denna process visade sig innebära ett stort sammanställningsarbe, inklusive korrekturläsning, syntaxbearbetning och grammatiskt finlir gällande mitt språkhantverk. Jag hade omgång efter omgång fått skala ner på mitt pyramidala skriftomfång för att på sikt kunna hålla mig inom gängse ramar: arbetet förväntades omfatta ca. 25-30 sidor och jag var sannerligen inne på min fyrtionde sida. Utöver detta rekommenderades jag (som en bra rutingrej) att skicka mina intervjusammanfattningar till alla de organister, kyrkoanställda och orgelfabriksarbetare som frivilligt ställt upp i min undersökning och låta dem godkänna råmaterialet. Ett sådant godkännande vanligtvis väger tungt i akademiska forskningssammanhang. Under närmsta dagarna lyckades jag få respons från ungefär hälften av intervjupersoner, varav många hade ingående synpunkter att tillägga angående sakinnehållet och diverse smådetaljer.
Fredagen den 25 november kom att innebära mitt näst sista handledningsmöte, vilket flöt på bra som i vanlig ordning, tillsammans med en mängd goda saffransbullar, hembryggt kaffe och goda kakor av fabrikatet "blåbärssymfoni", som sannerligen gav guldkant på tillvaron.
Måndagen därpå hade jag en lagom klurig inlämningstenta i ämnet Teori & Metod att att ro i land med, som inte var det minsta musikrelaterad, utan innebar en filosofisk/hermeneutisk analys av den tyske sociologen och musikteoretikern Adornos och tolkning av Karl Marx och Horkheimers filosofiska traktat. Tack och lov så gick allt vägen!
Söndagen den 4 december, och dagen därpå, satt jag med en viss nöd och näppe och genomförde mitt allra sista korrekturläsningsarbete, samtidigt som jag försökte dubbelchecka att samtliga av mina fotnoter (ett hundratal, minsannemig!) överensstämde med käll- och litteraturförteckningen och vägde av och an inför om jag skulle scanna in en extra intressant brevväxling i min uppsatsbilaga. Dock fick jag medvetet välja att undvika den värsta graden av dumdristigt superpanikpluggade... Jag hade dock redan bestämt mig för att jag samma kväll skulle bege iväg mig till en körrepetition vid Thorhildsplans Gymnasium (c.a. en mil hemmifrån) där delar av min kör skulle repetera med en blåssymfoniorkester inför två stundande julkonserter. I grund och botten var det nog lite magstarkt för mig att ge mig iväg dit, då jag ännu inte var hundraprocentigt klar med min förestående uppsatsinlämning. Och mycket riktigt: väl hemma hade jag knappt 2 1/2 timmar på mig att slutföra mitt mastodontarbete. Jag kände ett smärre styng av en sannerligen berättigad examinationspanik. Lagom till tolvslaget var jag äntligen i hamn med mitt verk, och jag var totalt sprickfärdig av lycka, med en enträgen lust vråla ut glädjeyttringen: "YES, YES, YES!!!" Dagen därpå unnade jag mig en mycket välförtjänt ledighet, innan min kursföreståndare (tillika handledare) skickade ut samtliga av våra uppsatser, inkl. kommande veckas ventileringsschema, och det äntligen blev dags att fsätta tänderna i våra respondensers examensarbeten och verkligen skärskåda dess innehåll. Jag räknade nu med tre heldagars förberedelser att grundligt gå igenom uppsatsformalian och sakinnehållet i min respondents uppsats för att slutligen skriva ihop en sammanfattning om uppsatsens centrala handlingstema, frågeställningar samt resultatet av undersökningen. Veckan därpå var det dags att förbereda försvaret för min egen uppsats på respektive punkter, vilket fordrade en lagom mängd självreflektion, samtidigt som jag kände att det flöt på bra då jag lyckades finna ett trettiotal minimala anmärkningsavdelningar som visade sig vara till god gagn.
Torsdagen den 15 december kom att innebära en av mina livs nervösaste dagar, samtidigt som jag var superpeppad och väldigt välförberedd. Enligt ventileringsschemat var jag var tvåa ut att opponera på en som hade skrivit om BMG:s skivbolagsframgång i världen. Jag tänkte medvetet på att ständigt vara uppmärksam och se till att upprätthålla en dialog med min respondent, samtidigt som jag tillförde min konstruktiva kritik.
Några timmar senare, efter vår gemensamma lunchpaus, var det dags för mig att entra respondentrollen och ställa mig till svars för min uppsats. Jag gjorde då så gott jag kunde för att ta udden av befogad kritik och så välbetänkt som möjligt besvara en mängd frågor och tillföra egna synpunkter om bakgrunden kring mitt orgelval (orsaken till mitt specifika urval av mestadels franskromantiska orglar), samt anmärkningar om smärre faktamissar och val av språkliga nyanser. En annan synpunkt jag fick ta emot var att dokumentera mina observationer och egna iakttagelser av orglarna, som fick lite plats i proportion till alla mina intervjuer, mina intervjupersoners åsikter och allt övrigt källmaterial. Jag hade sedan tidigare gjort en uppsatsbilaga med intervjuguider/frågor, som jag alternativt kunde komplettera med en s.k. "observationsförteckning" av konsertbesök och enskilda orgelbetraktelser i samband med mina kyrkobesök. I detta kunde jag också, för att hålla läsaren i handen bättre, bifoga en lista avsedd för begreppsterminologi där jag redogör för avancerade organologiska begrepp. Ytterligare en rekommenderation jag fick var också att gå in på "myrnivå" och göra en grovkorrekturläsning för att genomskåda eventuella slarvfel.
När jag väl var klar med min bedrift for jag hem med fullkomligt rakryggad, med solen i ögonen och med mitt bredaste leende på läpparna någonsin. Jag var i hamn: the world was on my side! :)
Väl hemma kunde jag inte motstå frestelsen att förse orgeln i min hemkyrka med en ordentlig, välförtjänt spelomgång. Jag var nu tveklöst i mitt rätta element!
Framför mig hade jag knappt en månads efterarbete, som främst innebar en mängd kompletteringar samt en sista handledningsträff.
---
Återkommer strax med del 5: the final part. Tills dess, håll till godo! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar