Då har ännu en ny månad randats och det har blivit dags för att sammanfatta nya, mer eller mindre spektakulära orgelupptäckter under oktober månad, som jag nästintill anser har varit mer än lovligt färggrann, både på den musikaliska fronten och rent utvecklingsmässigt.
Mest fantastiska orgelkonsert: Naturligtvis den vackra lunch-orgelkonserten i Katarina kyrka den 25/10 av Lars Andersson. Månadens 'orgelpralin': Louis Viernes Carillion de Westminster. Bara lyssna och njut! :)
Ovannämnda stycke trakteras här på ett megavirtuost sätt av mästerorganisten Sean Jackson på den flermanualiga Allen-orgeln i St. Johns episkopala (biskops-)kyrka. Klangen är behagligt skir, angenäm och samtidigt beslutsamt märgfull och genremässigt, (i lagom mån) modernistiskt gränsöverskridande. Månadens mest storståtliga, grandiosamäster-orgelstycke: (Klangfärgsdynamiken här är minst sagt süperb!)
---
Månadens stora orgelframgång:Anna von Hausswolff. Totalt bländande, helt outstanding. Vad mer kan tilläggas?
Tidernas största orgel-guldgruvor:(Gratis, dessutom!) Naxos Musikbibliotek: http://www.naxosmusiclibrary.com - en utmärkt musiklyssningssajt för studerandet av alltifrån världsmusik till klassisk jazz, rock, operamästerverk, orkestermusik, populärmusik och självfallet ett konglomerat av allsköns mäktiga orgelmästerverk! Petrucci Music Library:http://www.imslp.org - ytterligare en av världens största musikdomäner med ett nästintill obegränsat lyssningsutbud! Den gamla hederliga Kyrkomusiksajten:http://www.kyrkomusik.se
Tidernas antagligen bästa beställningssajter/butiker med de största 'orgelklenoderna': Aulos Musikhandel: http://www.aulosmusik.se- har sitt s.k. högkvarter på Folkungagatan i Stockholm. Deras beställningssajt är dock interaktiv och klart rekommenderbar och deras sökmotor är minst sagt fenomnal!
Stockholms Musik- och teaterbibliotek:http://www.muslib.se- deras rariteter, musiksamlingar och digitala resurser är naturligtvis tillgängliga även för er som bor i andrastäder och länder. :)
Gehrmans Musikförlag:http://www.gehrmans.se- innehåller en mängd orgelbaserade delikatesser, som t.ex. den hedervärdaLuxEterna och LuxNova-utgåvan. Wessmans musikförlag:https://www.wessmans.com - deras orgelutbud skulle kunna liknas vid ett dignande bord med flera tänkbara julklappsgåvor!=)
--- Månadens stora orgelinsikt: Mycket tyder på att orgeln - med dess nästintill oändliga uttryckskapacitet har en outforskad besjälad kraft som medför möjligheter att både upplevelsemässigt och lekamenmässigt leva sig bort i multidimensionella drömlandskap. Organistens simultankapacitet överbeträffar på så vis de flesta andra mänskliga förmågor. Antagligen beror detta på dess klangmässiga alstringsförmåga och i många fall välförsedda övertonsverksom gör instrumentet fullkomligt väsenskilt från alla andra klaverinstrument. På återskrivande! :)
Denna torsdag, den 25 oktober, var jag och lyssnade på en grandios torsdags-orgelkonsert av förmodligen högsta rang. Dagens konsert omfattade J.S. Bachs (1985-1750) mycket sangviniska Fuga i G-dur (BWV 577), Marcel Duprés (1886-1971) Mère Marie de 'Íncarnation, Jan Pieterszoon Sweelincks (1562-1621) Paduana Lachrimae och Louis Viernes (1870-1937) Carillon de Westminster.
Konsertens inledande Bach-fuga i G-dur har i grunden en sprudlande glad och livsbejakande stämningsanda och en dansant rytm. Orgelklangen genomströmmade verkligen hela kyrkorummet och fick en att känna sig verkligt medryckt. Ur en uppförandepraxis-synvinkel har jag endast goda ord att säga om framförandet: mycket grandiost, superb och otroligt magnifikt! Det näst följande Dupré-verket,Marie de 'Incarnation, i eb-dur, har en svepande, mycket behagfull och mjuk labialklang, något mer reflektiv i sin stämningskaraktär, halvmelankolisk och samtidigt mycket njutbar. Själva framförandet var dessutom förträffligt till den milda grad! Sweelincks Paduana Lachrimae-stycke i a-moll är i grunden en fransk pavanne (ståtlig gammeldans med italienskt ursprung, f.y.i.). Stycket är både högstämt, briljant och samtidigt ganska lågmält och innehåller många förtjusande drillar, klanger och skickliga manualsprång. Registreringen är till en början stabil, av en mjuk och charmfull labialstämmakaraktär för att sedan plötsligt utminna i en skalmejaliknande rör(blads?)stämma, för att sedan fortlöpa i en mäkta renässansanda. Så småningom sker en återgång till den milda ursprungsklangen, som nu får en bjällerklangsliknande labialkaraktär. Helt lysande bra! Konsertens sista stycke av Vierne går i en glättig d-durtonart i en sann jubilate-anda. Stycket inleds med rikt ornamenterade ostinatofigurer i den nedre manualen som på ett inflytelserikt sätt samklingar med en meditativ högerhandsstämma i den översta manualen (Kyrkans orgel omfattar totalt tre manualbord). Styckets pampprägel ökar ständigt i intensitet och ger stundvis återkopplingar till Champ Élyssée-området i Paris. Vad som synnerligen sätter grädden över aprikosen är det mycket onematepoetiska figurationsmotivet i pedalstämman som genomsyrar större delen av stycket och som ger hela klangen en fyllig botten. Slutet av stycket är inkommensurabelt mäktigt. Ett riktigt hallelujah moment, i sin rätta bemärkelse! =) På en konstnärlig värdeskala så får hela konserten en stor, välförtjänt 5:a av mig! :-)
Igår, söndagen den 21 oktober, gick som sagt invigningsceremonin av Orgel Acusticum av stapeln: Skandinaviens oöverträffbart största symfoniska high tech-orgel genom tiderna. Denna invigningskväll visade sig vara en ovanligt lyckad sådan med självaste Benny Andersson på flygeln, ackompanjerad av Orsa Spelmän, Pär Grebacken och Musikhögskolans Kammarkör för uruppförandet av B. Anderssons rapsodi "En skrift i snön", text författad av Kristina Lugn, ett verk som Benny själv beskriver som en 12 minuter lång polska med ett omfångsrikt ackompanjemang. Orgelns ursprungstillverkare, Gerald Woehl, är även mycket känd för att ha byggt den mäktiga Bachorgeln i Thomaskyrkan i Leipzig där J.S. Bach verkade aktivt under 1700-talets första hälft.
Detta sätter omedelbart Sverige som en given förstaplatsare på den europeiska kulturkartan för kategorin av de mest exceptionella orglarna. Lite intressant kuriosa för er trogna, begeistrade orgeldiggare är, förutom att den består av en smakrik uppsättning av mixturer, registerandrag och tonalitetsutbud, att den inom en (förhoppningsvis) överskådlig framtid festligt nog väntas bli digitalt tillgänglig och därmed fullkomligt manövrerbar för allmänheten via internet! I'M SO READY!!! =)
---
Jag väntar nu med iver och spänning på än mer nya, olidligt spännande avancemang på Acusticum-orgeln av alla tänkbara slag. Tills dess, håll till godo! :)
Jag har själv svårt att tro att så många hängiven orgelivrare har kunnat undgå faktumet av den gångna helgens grandiosa invigning av Skandinaviens överlägset spektakulära och oslagbart största högteknologiska orgel: Organ Acousticum, belägen i lilla Piteå, 17 mil från polcirkeln. Det magnifika verket byggdes av den tyske orgelbyggaren Gerald Woehl, från tredje generationens orgelskola, och omfattar totalt 9 000 pipor, har 140 stämmor och är totalt tre våningar hög(!), vilket skulle kunna ses som en hoppingivande symbolisering av siktet mot framtiden och den ständigt musikaliska utvecklingsframgången. Det praktfulla orgelverket glänser numera abundant i en sann modernist-anda, samtidigt som det ståtligt och imposant sträcker ut sig med sin 75 meter höga spira mot skyn och hela Piteås musikutbildningsområde.
Orgelinstallationen
ägde rum i lördags i den världsberömda inspelningssalen Studio
Acusticum med Birgitta Svendén, chef för Kungliga Operan, som
konferencier. Själva invigningsfesten sker söndagen den 21 oktober då
Benny Andersson framför sitt specialkomponerade verk: "En skrift i snö",
vars text är skriven av Kristina Lugn. Detta verk innebär en mer eller
mindre skräddarsydd rapsodi just för orgel. Framför orgelklaveret kommer
konsertorganisten Gunnar Idenstam att vara på plats. Får
nu hålla tummarna för att invigningsceremonin resulterar i en riktigt
hejdundrande, sjusjungande afton i begivenheternas förtecken! :-)
Dagens solklara orgeldevis: "Det aldrig tidigare hörda, det aldrig tidigare sedda".
I söndags drog Högalids orgelserie drog i gång med buller och bång, vilket innebar full pompa och ståt. En verklig skönhetsupplevelse och inte minst med ett otroligt pampigt, ekvilibristiskt superorgelvirtuoseri så det förslår!
Konserten bestod av totalt 4 toccator och fugor, framförda av mästerorganisten Nils Larsson på kyrkans kororgel och läktarorgel. Melodierna växlade ständigt mellan olika kyrkomodi, med ett centralfokus på doriska harmonier med blandade stilelement samt ett flertal partier med en nästan lekfull, improvisatorisk karaktär. Styckena bestod delvis av transkriptioner för soloviolin i en sann Paganini-anda. Konsertens inledande stycke var Toccata, adagio och fuga i C-dur (BWV 564), framfört på kyrkans kororgel. Stycket har i grunden en s.k. tredelad ABA-form: en slags "klingande ikon" och utmärkt representation för den gudomliga treenigheten. Ur harmonilärasynpunkt skulle man säkerligen kunna tolka styckets återkommande treklangsmotiv som en symbol för fullkomlighet, medan de ständigt stigande och fallande harmonierna skulle kunna betraktas som människans ständiga åkallan efter Gud. Styckets första sats skulle i detta fall kunna utgöra en representation för Fadern medan den andra, betydligt långsammare Adagio-satsen (vanligtvis i a-moll) skulle representera sonen. Den sista satsen bestod, slutligen av en mer sprudlande glad 6/8-takt med växelvis vilda sextondelspartier. Inför konsertens andra verk, Toccata och fuga i 'doriska' d-moll, var dags för organisten att entra den grandiosa läktarorgeln. Den klangmässiga totaleffekten blev nu ett ytterst maffiost sound med en mäktig, kristalliserande klang. var Toccata och fuga i dorisk d-molltonart (BWV 538), framfört på kyrkans övre läktarorgel. Väldigt majestätiskt! Näst följande stycke var sedan en toccata i fast form: fanfarmotiv med en upplevelsemässig flykt till Tysklands katedraler. Detta verk tycks ha en viss naturlig gloriös skimmermatta över sig.
--- Ur ett efterhandsperspektiv skulle jag vilja säga att inramningen var
enormt mäktig och klangen var otroligt magnifikt, akustiskt sett närmast
perfekt! Dock kan jag tänka mig att vissa, som är lite mindre inbitna än jag inom orgelområdet, lätt skulle kunna uppleva det lite långrandigt, på gränsen till uttröttande med stycken som varar så länge, nästan som att man aldrig tror att de (någonsin?) kommer att ta slut. Samma sak gäller med det tendensiösa s.k. "försnacket" då organisten i fråga vill presentera sina stycken och hela dess tillkomsthistoria, något som naturligtvis brukar vara intressantare för en inbiten orgeldiggare än sådana som mest uppskattar musik i allmänhet. På en konstnärlig s.k. värderingsskala får konserten betyget 4,5 av mig.
Hejsan! Lite sentomsider tänkte jag nu presentera min sedvanliga sammanfattning av månadens (i detta fall september) orgel-begivenheter, något jag upptäckte att jag helt hade missat, något jag verkligen hoppas ska förbli ett undantagsfall. På sistone har jag nämligen haft så otroligt bråda dagar (med tentaförberedelser, hemmusicerande och maximalt med kvällsaktiviteter) så jag var nära på att totalt förglömma detta. Men icke! Kan övrigt kan jag inte låta bli att förundras över att vi redan är tillbaka i oktober. Hursomhelst, här följer min månads-orgelresumé! --- Månadens favoritorgel/mest utomordentliga/spektakulära instrument: den franskromantiska läktarorgeln i Katarina kyrka, vars registreringsmöjligheter motsvarar en mäktig symfoniorkester!
Favoritorgelframförande: Lars Anderssons konsert den 20 september i ovannämnda kyra Mest exceptionella orgelstycke/mest spektakulära musikframförande: Ovannämnda organists framförande av J.S. Bachs Liebster Jesu, wir sind hier och Léon Boëllmans Toccata (Suite Gothique) på en delad placering.
Månadens orgelfynd: Utan tvivel de efterlängtade Charles Marie Widor-noterna!
Månadens insikt (utifrån erfarenheter av eget spelpraxis): För att på ett någorlunda smidigt sätt kunna sammansätta manualspelet med fotmanualerna är det av stor vikt att få ett musikaliskt flöde i själva melodistämman, även om pedaltillägget är förhållandevis enkelt och består av få avancerade språng. Helst ska det gå som ett rinnande vatten! --- Fotnot: Många av mina orgelbilder är hämtade från andra källor och upphovsmänniskor. Men jag lovar att jag såsmåningom (när jag lyckats reparera min digitalkamera)kommer att fotografera mer flitigt på egen hand. =)
