Lunch-orgelkonsert i Markuskyrkan

I Markuskyrkan, min närmsta hemkyrka i söderförorten Björkhagen, pågår en fin tradition med lunchandakter respektive lunchkonserter varannan torsdag kl 12.00-12.15. Lunchandakterna sker på udda veckor medan lunchkonserterna sker på jämna veckor. För mig har det alltid känts mysigt och behagligt att komma dit för att få rekreation, eller att samla tankar, ägna mig åt kontemplation, finna sinnesro eller rentav förse mig med vackra musikupplevelser. Som plus i kanten är miljöomgivningen och det omgivande landskapet ovanligt vackert.

   Idag var jag och min pojkvän och lyssnade på en väldigt fin lunch-orgelkonsert inklusive middagsbön. Denna gång framfördes två psalmer och ett barockanskt postludium på kyrkans spektakulära neobarockorgel av organisten Eva Karpe. Väldigt njutbart!   Efteråt följde en gemensam lunch, som idag bestod av en enormt god champinjonsoppa och en smakrik salladsbuffé inkl. kaffe/thé för 40 kr.
Klart rekommendabelt! :)


                                           Kyrkofasaden i sommarsolskenet

                                        
                                           Spegeldammen

                                                    Bild hämtad från: http://www.brfatmosfaren1.hemochfastighet.se/historia.php
      
                                           Neobarockorgeln

                                           Bild hämtad från: http://www.kyrkokartan.se/055457/images/55457_45942902

Övrig kuriosa: Markuskyrkan byggdes under perioden 1958-60, utifrån en funktionalistisk hantverksstil, efter den svenske arkitekten Sigurd Lewerentz ritningar. Kyrkobyggnaden är placerad alldeles intill ett rikt björkområde vid Sörmlandsleden ute vid Nackareservatet. Lewerentz är i synnerhet är känd för sin sakralarkitektur, och har ett namnkunnigt förflutet som uppförare av flera kapell vid Skogskyrkogårdsområdet, en eminent formgivare vid Stockholmsutställningen 1930 och har dessutom tilldelats en historiskt viktig utmärkelse som teknologie hedersdoktor vid Chalmers universitet 1962. Både kyrkans fasad och dess takskepp är raffinerat utformat som ett L. Något lite extra intressant är att detta också har satt sitt avtryck på kyrkans orgelfasad, som också är designad av Lewerentz.

Månadssammanfattning av augusti-orglar

Hej!

Såhär alldeles lagom till att sensommaren gjort sitt intåg och höstsäsongen randas börjar det åter bli dags att sammanfatta mina personliga orgelupplevelser samt lite nya upptäcktsrön runtomkring detta. Let's rejoice! =)

---

Månadens favoritorgel/mest utomordentliga/spektakulära instrument: Stockholms konserthusorgel! - Senast jag bevittnade detta orgelverk var här i dagarna, då jag bevistade Polarpriskonserten med den världsberömda crossover-cellisten Yo-Yo Ma i spetsen. Vem kan undgå att betrakta detta verk som fullkomligt oslagbart och riktigt bländande vackert?! Att någon gång under få bemästra detta verk vore för mig en utopisk sagodröm! :-)

Största orgelupplevelsen, personligen: Två superba orgelkonserter på raken i Jakobskyrkan den 17/8 av mästerorganisterna Mattias Wager, Michael Waldenby och David Löfgren

Mest exceptionell orgelstycke/mest spektakulära musikframförande: Johann Sebastian Bach - Adagio BWV i a-moll (uppförd av organist David Löfgren den 24/8 i S:t Jakobs kyrka)

- Helt inkommensurabelt, olidligt vackert! =)

 

Månadens insikt: Orgelmusiken tycks på eget bevåg besitta en universell och verkligt mirakulös uttryckskraft och egenart som förmodligen aldrig kommer att gå att mäta med något annat fenomen, vare sig det rör sig inom musiksfären eller kring andra vardagliga eller himmelska företeelser, och som tycks vara fullständigt allmänrådande oavsett de mest tappra, framåtblickande och försöken att inverka på mänskligheten. Orgelinstrumentet förblir outstanding i sin varelse och uttryckskapacitet, oavsett rum- och tidsdimensioner!

Ha en fortsätt skön sensommar så hörs vi strax igen! :)

Orgelforskningsarbetet, höstterminen 2011 (del 2)

Det var en måndag i fjol, sista veckan i september som kom att innebära en av mina största bragddagar någonsin framgångsbegreppet anbelangar.

   Dagen innan hade jag medverkat som tillfällig förstasopransångerska(!) i en uppsättning Bach Kaffekantat i Högalidskyrkan, vilket medförde en mycket bejublad succé. Denna måndag fick jag mitt nappartag med organistintervjuer, en av mina upplevelsemässigt största milstolpar någonsin. Jag befann mig nu nära en stående deadlide inför vilken jag väntades skräddarsy min uppsatssynopsis så att den skulle matcha med mina huvudfrågeställningar, som nu till övervägande del handlade om orgelinstallationsbeslut. Utöver detta hade jag fullt upp med att förbereda mig inför ett stort orkesteruppträdande samt att utföra en sonatformsanalys i delkursen Musikteori & Musikanalys som jag för tillfället läste vid sidan av. Jag skulle redogöra för själva huvudtemat (sonatstyckets initialparti) som jag hade ett nära förestående inlämningsdatum på.

Veckan som följde kom att innebära min mest tidseffektiva vecka någonsin, då för brinnande livet lyckades snickra ihop ett skrifthantverk inkluderat underrubriker för inledning- och bakgrundspresentation, frågeställningar, tillvägagångssätt/metod och dispositionsplan, i enlighet med den allmänna struktureringsprincipen för en uppsats. Detta kom att bli ett synnerligen intressant konstprojekt!

Lagom till terminens första uppsatsventileringsdag var jag ovanligt välförberedd i min roll som opponent. Jag hade sedan våren innan avverkat min B-uppsats i ämnet Filmmusik/Att skriva om musik som innebar en utförlig 8-sidorsanalys av filmmusik-förekomsten i filmen Mio min Mio med ett fokus på musikens stämningsförstärkande och allberättande funktion. Jag behärskade tack och lov konsten att vid mitt anförande kunna vara både stentuff och tillmötesgående på samma gång. Visserligen var jag lite väl vass av mig då jag med högsta iver radade upp ca tio anmärkningsavdelningar gentemot min stackars respondent. Kan för övrigt tillägga att jag fick överraskande gott beröm av min handledare efteråt.

När det sedan var dags för mig att överta rollen som respondent fick jag delvis ta emot en viss konstruktiv kritik om att jag kunde förenkla mitt något blockartade språk som jag regelmässigt låter få genomsyra mina skriftliga alster. Något jag exempelvis var väldigt på det klara med var att mitt centrala mål med arbetet var att undersöka beslutsmakeriet bakom orgelbyggarprocessen, att utforska de grundvalar som har legat bakom arkitekterna och orgelinstallatörernas iscensättande av kyrkobyggnaderna respektive orglarna samt att "så heltäckande som möjligt försöka beskriva och åskådliggöra hur de olika orgelmodellerna förhåller sig till kyrkans interiör- och exteriörmässiga utformning", vilket tycktes räcka gott och väl.

Dagarna efteråt hade jag ett innestående möte hemma hos min handledare, ett väldigt berikande sådant. Inför detta hade jag förberett mig med att skriva mer eller mindre utförliga livsverksskildringar av Otto Olsson, Sigurd Lewerentz, Lars Israel Wahlman och fler av mina favoritarkitekter/organister. Dock var det nödgat för mig att skala ner innehållet litegrann, då andra aspekter visade sig vara av större vikt. Ett exempelvis intressant perspektiv bakom detta var tanken kring förestående orgelupprustningsprojekt på bekostnad av sociala initiativ av välgörenhetskaraktär, alternativt en detaljerad redogörelse för intressant riks- och stadsarkivsmaterial om enskilda orglars utvecklings- och installationshistoria. Efteråt fick jag överraskande nog prova på att spela igenom en Bach-fuga spinett-liknande klaverinstrument, vilket gav en behaglig klang.

Vad jag nu hade framför mig var dels att kontakta kyrkofullmäktige och kanslichefer på olika nivåplan och dels att skapa ett konsekvent över- och underrubrikssystem, genomföra mina intervjuer med en mängd organister och orgelentusiaster samt att spåna på en preliminär innehållsförteckning för hela uppsatsarbetet för att sedan, på sikt, påbörja min pionjärundersökning av kyrkorådsprotokoll och liknande på SSA (Stockholms Stadsarkiv).

---

Onsdagen den 19 oktober genomförde jag min första intervju med en organist från Markuskyrkan, angående kyrkans neobarockanska plywood-orgel i karaktäristisk Bach-stil á la 1700-tal, byggd på initiativ av A. Mårtenssons orgelfabrik 1963 och tillverkad enligt Sigurd Lewerentz ritning. Detta visade sig bli ett väldigt lyckat premiärmöte. Intressant kuriosa är att kyrkans orgel, till skillnad från många franskromantiska läktarorgel, ingen direkt framskjuten position i kyrkan då den är undanskymd bakom en tegelpelare, en placering som många organister visade sig vara väldigt missnöjda och oense med samt att den saknar flera grundtonsbärande klanger som principal 8'.   Generöst nog fick jag dessutom äran att provspela orgeln ett par minuter, strax innan jag begav mig vidare till en gemensam kursträff som innebar ett sonatformsanalysprojekt av Beethovens klaviersonat i A-dur, opus 2 (nummer 2) tillsammans med gott knytisfikabröd. En väldigt gemytlig hösteftermiddag.

Torsdagen den 20 oktober hade jag min nästa intervjuträff med en organist från Maria Magdalena kyrka. I denna kyrka finns två läktarorglar. Kyrkans överlägset största orgel är en franskromantisk neobarockorgel från 1878 av Åkerman & Lunds upphovsmän, med äldre fasaddelar från 1778, upprustad och restaurerad under 1920-talet på Gustav Heintze och Waldemar Åhléns initiativ.  Dels har kyrkan en mindre neobarockansk orgel på kyrkans södra läktare, vars placering på intet sätt skedde av praktiska skäl utan endast av utrymmesskäl samt vissa estetiska och arkitektoniska skäl då orgelverket är stort och inte så värst lättportabelt. En av barockorgelns specialiteter är dess medeltonsstämning i sann 1700-talsanda. Kyrkoorganisten Ulf Wesslén var länge varit en av de viktigaste företrädarna för barockorgelns utveckling.

Måndagen nästa vecka hade jag min nästa intervjuträff i Gustaf Vasa kyrka, angående kyrkans franskromantiska, mekaniska orgel från 1914, ursprungligen byggd av Åkerman & Lund och senare upprustad av Setterquist & Son och Grönlunds orgelbyggeri. Efter min min numera rutinmässiga och på sikt  alltmer yrkesvana genomgång av mina intervjufrågeställningar, erbjöds jag dessutom extra "kött på benen" genom en guidad tur kring orgelns bakomliggande mekanik- och manövreringssystem. Intressant nog fick jag genomblicka orgelverkets tegelstensformade magasinbälgar, med en fascinerande förmåga att tack vare ventilgångar, orgelabstrakter och träribbor, omedelbart magasinera tangenternas tryckluft till orgelpiporna. Sedan fick jag ett relativt fritt spelrum att botanisera i en mängd skriftligt arkiv- och dokumentationsmaterial bestående av brevväxlingar och överlåtelser mellan Åkerman & Lund (originalbyggarna av instrumentet) och Setterquist & Son, som senare på Otto Olssons anfordran kom att stå för ett omfattande upprustningsarbete av orgelstämmor, registerandrag mixturer och liknande. En utomordentligt intressant historia!

Följande onsdag hade jag min nästa intervjuträff med en kyrkoherde i Engelbrektskyrkan som beskrev kyrkan som en akustiskt sätt närmast perfekt kyrka byggd utifrån en nationalromantisk tradition. Efteråt bjöds jag på ett ypperligt tillfälle att botanisera i historiedokumentationer om kyrkans utvecklingsprocess under tidigt 1900-tal. Något som i synnerhet var högintressan var att få läsa anbudsförfarandet mellan Åkerman & Lund och Setterquist & Son angående byggnationen av kyrkans första kororgel samt att överblicka intressanta kartritningar av kyrkans arkitekt, Lars Israel Wahlman. Fredagen innebar sedan en intervjuträff med en kyrkoorganist, angående kyrkans franskromantiska, helmekaniska läktarorgel från 1964, tillverkad av Grönlunds orgelbyggarfirma av naturmaterial som ek och mahygny, vilket parantetiskt sett innebär att verket inte är så värst regnskogskänsligt. Orgelns största och viktigaste resurs visade sig vara dess stora svällverk. Högintressant var ordet!

Vecka 44 kom sedan att innebära en helgjuten skrivarvecka för oss kandidatkursare. Nu var det alltså dags för mig att äntligen få sammanställa min nyvunna ansamling av intervjumaterial, något som var mer än angeläget med tanke på den kolossala informationsmassa jag dittills hade hunnit utvinna. Nu gällde det minst sagt att vara på "grönbetet", även om jag redan hade god behållning av mitt tidigare bearbetade synopsismaterial fungerade som ett utomordentligt redskap.

---

Återkommer så småningom med del III!


Sanna Wetterholm

Orgelforskningsarbetet, höstterminen 2011 (del 1)

                               











Orgeln på bilden: En treutmann-orgel från Nordtyskland
Hämtad från: http://www.marktplatz-goslar.de/orgel/orgeleng.html

Hösten 2011 genomförde jag ett av mina antagligen största pionjärarbeten och livsverk någonsin. Jag hade nyligen läst ettårig grundkurs i Musikvetenskap på Stockholms Universitet och hade inte så oväntat fått blodad tand till att utifrån en akademisk och vetenskaplig grund fördjupa mig i musikämnet. Det dröjde inte länge innan att jag bestämde mig för att läsa kandidatkursen i samma ämne. Kandidatkursen kom att innebära en treämneskurs där en av huvudkurserna gick ut på att genomföra ett stort och relativt omfångsrikt examensarbete, närmare bestämt en trebetygsuppsats, som skulle omfatta en hel termin (6 veckors heltidsarbete, praktiskt taget). På introduktionsdagen till den nya kursen satt vi uppe i biblioteksvåningen vid Manne Siegbauhn-salen vid Humanistvillan, alldeles intill Musik- och teatervetenskapliga institutionen och gick vi igenom den stundande forsknings- och skrivandeprocessen som alla hade framför sig. Uppsatsämnet kunde sträcka sig kring valfritt område, såvida det föll inom musikens ramar och föredragsvis ett svenskt ämne. Efter en smula spekulationer samt lite erfarenhets- och idémässigt utbyte och visade det sig detta kunna omfatta alltifrån ett utforskande av autenticitetsprincipen inom musikbranschen och framgångshistorian bakom BMG:s skivbolagsframgång till en utförlig analys av Ludwig Normans vibratoteknik inom sång till den historiska övergångsprocessen från sakral till profan musik inom kyrkosammanhang. Med min bakgrund som aktiv cellist i en symfoniorkester (sedan något år tillbaka), befann jag mig till en början i valet och kvalet mellan om jag utöver mina heltidsstudier och musikaliska kvällsaktiviteter skulle läsa en 15-poängskurs om Mahlers symfoniska värld, eller om jag skulle intressera mig för kyrkomusikrepertoaren, alternativt orgel-policy och tillverkningshistoria. Min kursföreståndare, tillika handledare, rekommenderade mig dock att inte ta vatten över huvudet utan att välja ett svenskt handgripligt ämne där välregistrerade källor finns att tillgå.

Jag hade vid kursens starttillfälle nyligen deltagit i min fjärde orgelspelarkurs på Hjo folkhögskola (och tidigare på Geijerskolan), vilket jag även gjorde i år. Alla omständigheter för mig tydde på att jag inte bara borde, utan verkligen var ämnad till att botanisera i orgelämnet.

   Efter några dagars researching, utforskande av orgelhandböcker (inventarium, m.m.) och kontaktstiftande med en mängd digitala källor på hemmaplan, översvämmades jag plötsligt av ett myller av orgelinformation, om alltifrån handböcker om organistpraxis, böcker om repertoar- och dispositionskännedom till omsorgsfulla skildringar av medeltida Norrlandaorglar, praktfulla och sakrala Compenius-orglar och nordtyska neobarockorglar i en sann Silbermann-anda och senromantiska Cavalliè Coll-karaktäristiska orgelverk. Det dröjde inte länge innan jag var fullkomligt fängslad, översvämmad och nästintill besatt av orgelfenomenet i stort. Så småningom var det dock nödvändigt för mig att kunna sätta tydliga avgränsningar kring ämnets inriktning, upplägg och innehåll samt förmågan att styra upp alltsammans, sätta upp delmål och för att slutligen realisera mitt övergripande mål: att lyckas ro i hamn med alltsammans!

Vid arbetets begynnelse var jag främst intresserad av att forska antingen om kyrkomusikrepertoaren och dess utvecklingsprocess inom Sverige, alternativt om orgelns klangalstringsförmåga i förhållande till hur instrumentet är konstruerat. Min handledare rekommenderade mig dock två veckor senare att välja ett än mer handfast ämne och gå till botten med orgelämnet på ett historiskt plan. Han rekommenderade mig också att vara mer definierad och kategorisk kring mitt ämnesområde. Exempelvis kunde jag rikta in mig på orgelinstrument från tre olika årtionden, respektive orgelstilar; förslagsvis franskromantiska, neobarocka och nysakliga orgelinstrument.Jag fick då stuva om mitt centralfokus till själva beslutsledningen bakom orgeltillverkning samt historian bakom installationer av diverse instrument i ett kategoriskt urval av kyrkobyggnader inom stockholmsområdet. Med mitt genuina intresse för orgelns klangkapacitet och interiör i förhållande till dess exteriör lutade mycket åt att en av uppsatsens huvudfrågeställningar skulle handla om orglarnas beskaffenhet och tillblivelsehistoria samt om kyrkoexteriören i förhållande till dess interiör och dess förmåga att i olika utsträckning harmoniera med den omgivande miljön.

Detta kom att frambringa ett intresse hos mig dels för vackra naturlandskap i kyrklig och sakral miljö och dels en fascination för välrenomnerade kyrkoarkitekter som Sigurd Lewerentz: http://www.bukowskismarket.com/bukipedia/21501-sigurd-lewerentz och Gunnar Asplund: http://www.bukowskismarket.com/bukipedia/21529-gunnar-erik-asplund?locale=sv och virtuosa kyrkoorganister/kantorer som Otto Olsson: http://www.home.swipnet.se/~w-38951/otto1.htm, Oskar Lindberg: http://www.gehrmans.se/upphovsman/oskar_lindberg och Ulf Wesslén: http://www.sv.wikipedia.org/Wiki/Ulf_Wesslén   Så efter en smärre mental omskolning beslutade jag mig strax för att återarbeta och nischa min uppsatssynopsis för att fokusera på de enskilda orglarnas beskaffenhet och den bakomliggande beslutsprocessen. Vad jag sedan hade framför mig var att på eget bevåg skissa på lämpliga intervjuguider, avsedda för orgelfabriksrepresentanter, organister och kyrkoanställda, upprätta telefonkorrespondenser med kyrkoförvaltningsansvariga, e-postkorrespondenser med orgelhistoriker eller -professorer, kontakta kyrkofullmäktige på lokal, central och regional nivå, anordna intervjuer med diverse orgelkunniga och inriktade specialister, dokumentera enskilda orgelobservationer samt att undersöka en kolossal mängd anbud, arkivförteckningar, brevväxlingar, dokumentationer, kyrkorådsprotokoll och överlåtelser på Stockholms Stadsarkiv. Tack vare detta fick jag strax en gedigen lärdom i hur en beslutsprocess generellt sett ofta går till inom Svenska kyrkan, med tonvikt på orgelområdet. Efter lite välbehövlig hjälp kring hur man orienterar sig i arkivets sökdatabaser, lärde jag mig snabbt att behärska den mediala efterforsknings- och undersökningskonsten, något som hädanefter har gynnat mig positivt även i andra studierelaterade arbeten.

Måndagen den 26 september skulle jag ur ett efterhandsperspektiv kunna beskriva som en av mina mest kreativa förmiddagar någonsin. Det var då jag tog modet till att kontakta en ordentlig mängd organister angående mitt givna domänområde. Faktumet att jag sysslade med ett orgelforskningsarbete visade sig ha en oväntad tyngd när det handlar om att boka in intervjuträffar på alla möjliga håll och genast visade sig många vara både tillmötesgående och minst lika engagerade som jag kring min ämnesinriktning. Sedan det dröjde inte lång tid innan jag hade lyckats spika intervjutillfällen i både Gustaf Vasa kyrka, Markuskyrkan, Maria Magdalena kyrka, Engelbrektskyrkan samt en telefonintervju med en organist i Magdalena församling. Detta kom att bli min mest betydelsefulla utvecklingsresa någonsin!

---

Fortsättning följer!


Sanna Wetterholm

Orgelfyrverkeri + konsert i S:t Jacobs kyrka

Hej allesammans!

Hoppas ni haft en skön sommarvecka sedan sist. Själv har jag tillbringat flera härliga dagar på körresa i Krakow och Auschwitz. Helt underbart!

Igår var jag och bevittnade två riktigt spektakulära orgelkonserter i Jakobskyrkan (S:t Jacobs kyrka) i samband med Stockholms kulturfestival. Såhär års har man verkligen all anledning att gotta sig i allt kulturellt utbud som ens hemstad har att erbjuda. Något jag i synnerhet uppskattar är den fria entrén till konserter som man annars sannerligen hade fått betala multum för.

På ett personligt plan skulle jag kunna sammanfatta konserten som en stor musikalisk skönhetsupplevelse som förhoppningsvis har väckt en god dos av inspiration till mitt framtida orgelengagemang.

De båda konserterna gick av stapeln på kyrkans majestätiska Marcussen & Son-orgel från 1971 med Mattias Wager som organist. Under eftermiddagens gång spelades många storslagna, mäktiga och pompösa orgelmästerverk från varierade stilepoker komponerade av alltifrån J.S. Bach, Alexandre
  Guilmant och Maurice Duruflé såväl som ljuvliga, sagostämingsbetonade och behagfulla satser ur flersatsiga storverk som Lutherstycket "Vår Gud är oss en väldig borg" (baserade på specialskrivna arrangemang av M. Wager). Fascinerande nog genljöd orgelklangen ovanligt bra i kyrkorummet, bortsett från faktumet att orgeln för tillfället inte var så värst fyrverkeribeströdd, samtidigt som vissa förändringar förhoppningsvis snart kommer att tas i akt gällande orgelverkets fasaddel.  Här nedan följer min sammanfattning av de båda konserterna:

1. J.S. Bach Toccata och fuga i d-moll:

Detta verk besitter enligt min mening en nästintill oslagbar klangfärgsrikedom. Stycket tycks på ett självständigt plan plan orsaka en stor spänningstätning hos lyssnaren, med förmåga att frambringa starka känslor, på gränsen gråtmildhet. Verket innehåller i sin tur många majestätiska stämvävar (fakturer på musikvetenskapsspråk), exuberanta kontrapunktpartier (baserat på en flerstämmig musikalisk komposition), makalösa oktavsprång och många färgsprakande figurationsmoment som organisten behärskade på ett mycket fenomenalt sätt med en stundvis vibrerande klang. Helhetsupplevelsen var som vanligt enormt pampig.

2. Mattias Wagers variationer över Lutherstycket "Vår Gud är oss en väldig borg":

Ett flersatsigt mästerverk, baserade på specialarrangemang bearbetade av organisten själv. Ursprungsverket i sin tur innehåller ett flertal stämningsväxlingar, som i detta fall toppas med en rik dos av klangfärgsskiftningar, mixolydiska harmonier och stundvis pentatoniska (baserade på en skala med totalt fem toner) manövrar med en onomatepoetisk uttrycksfullhet och ett behagligt stänk av sagohistorieskimmer. Variationsverken avspeglar i detta fall en sann medeltidsanda med ett återupplivande av ett musikaliskt renässansmode. Mycket extravagant.

3. (utdrag ur) Alexandre Guilmants Sonat nr 5 i c-moll:

Stycket inleds med ett supermäktigt, exvilibristiskt och monumentalt orgelvirtuoseri (musikalisk mästerlighet) i ordets rätta bemärkelse med en skiftande och livlig klangfärgsdynamik. Kolossalt mäktigt.

4. J.S. Bach - Air (orgelbearb. S Karg-Elert):

Efter att man genomgående har fått höra detta styck i varierade, mest spektakulära tappningarna (såväl neobarockanskt som ultramodernt och populärmusikaliskt, både på klassiska instrument som mer uppseendeväckande sådana) är det inte inte helt främmande att man reagerar på orgelns något gälla klang (närmare bestämt, den något skarpa stämregisteringen som tillämpades), men som inte desto mindre innehåller en riklig dros av musikaliskt vackra, mästerliga drillar följt av ett ljuvligt och skönt melodiskt musikaliskt flöde.

5. Maurice Duruflé - Choral varié, ur Veni Creator:

Mäktiga koralvariationer i A-dur, med en häpnadsväckande förmåga att frambringa en genuin feel good-uplevelse i en sann jubilate-känsla!

Kvällens andra orgelkonsert bjöd på en förunderligt fin trestämmighet med M. Wager och Martin Blomquist på varsin Marcussen-orgel och Michael Waldenby på en Sauter-flygel.  Denna gång levererades mästerverk av Gaetano Piazza, Josef Blanco, A. Guilmant och Michael Waldenby (en berömd organist i modern tid) samt J.S. Bachs för många mycket välbekanta preludium i C-dur, framfört på en flygel. Riktigt ljuvligt, vill jag säga! Något jag i synnerhet fascinerades djupt av var den förträffliga, ibland något frapperande "call-and-response"-förekomsten mellan de vibrerande orgelklangerna och välklingande pianopartierna. Ett förträffligt så kallat genombrutet arbete!

Efter allt orgelprogram passade jag på att delta i ett intressant allsångsevent, lett av den amerikanska kördirigenten Gary Garden. Kvällen innebar gemensam ringdans och "sång med sälta" tillsammans med en överraskande gästfrihet. Mäktigt värre var det!

---

Jag återkommer snart med en liten berättelse om mitt kandidatuppsatsarbete tillika pionjärforskningsstudie om just orglar, som jag genomförde för snart ett år sedan.

Till dess, ha det gott! :-)

Orgelinstrumentets utvecklingshistoria fram till idag

Orgeln på bilden: Gustaf Vasas kyrkas franskromantiska Åkerman & Lund-orgel (senare tillbyggd av Setterquist & Son)
Bild tagen av: Sven-Olof Carlsson/hämtad Svenska Orgelsällskapets hemsida.

Ny månad och nya andetag! Jag hoppas att ni njutit rejält av augusti-högsommarvärmen. Sedan sist har det runnit väldigt mycket vatten under broarna. Den senaste veckan har jag haft fullt upp med att bevittna Stockholm Music & Arts-evenemanget och ägna mig åt en del praktiskt orgelmusicerande på hemmaplan.

För att få en verklig förståelse för orgelinstrumentets roll i ett nutidsperspektiv kan det vara till gagn att ha lite kännedom om dess utvecklingshistoria, något som jag här tänkte bjuda på!

---

Världens första orgelinstrumentet utvecklades under det förkristna antika romarriket, ca 250 f. Kr. av Ktesibios från Alexandria har många gånge utpekats som orgelinstrumentets uppfinnare som av många källor sägs vara en hydraulisk vattenorgel. Den antika orgeln kom senare att utveckas till ett profant utomhusinstrument som fick ett stort genomslag på de romerska arenorna i samband med stridskamper, ceremonier och processioner. Organisterna använde sig på den tiden av spelslejfar då tangentbordet ännu inte var uppfunnet. Först under medeltiden kom orgeln att få en tydlig uppdelning i form av pipfält och torn. Tack vare den rådande ekonomiska högkonjukturen kunde flera västerländska städer förses med en rik arkitektur som innefattade kloster, katedraler, kyrkobyggnader och så småningom praktfulla orgelverk.
   Under 900-talet utvecklades bälgorgeln, som innebar att orgelns lufttillförsel alstrades av en blåsbälg. Senare, under 1200-talet fortsatte orgelinstrumentet att utbredas i ett flertal katedraler i Europa. Verkprincipen utvecklades och orgelinstrumentet kom att omfatta flera piprader som tillsammans med pedalverket kunde alstra speltonerna från manualbordet.
   Under 1400-talet uppfanns vällbrädan och flermanualigheten, samtidigt som pipuppställningen blev oberoende tangenternas ordning på klaviaturen. Senare under århundradet fick orgelinstrumentet ett ordentligt ansiktslyft i samband med speltangenterna och ryggpositivets utveckling som nu kom att få en tongivande funktion. Inte minst p.g.a. dess förmåga att åtskilja instrumentets klanger. Utöver orgelns huvudverk uppfanns dessutom öververket, bröstverket och pedalverket.
   På 1500-talet, inom protestantisk tradition, kom orgeln att få en bärande roll i lutherska gudstjänstsammanhang. Kyrkomusiken blev mer och mer betydelsebärande i takt med Martin Luther (1483-1546) betonande av hörselredskapet och människans förmåga att höra gudstjänstordet. De västerländska orglarna kom senare under barocken att få en mäktigare fasaddekor som på sikt ökade i omfång, popularitet och utbredning. Visuella effekter var nu överordnade klangliga effekter. Orgelfasaderna kunde i många fall bestå av änglamotiv samt vackra sniderier. I takt med den italienska operans enorma spridning kunde de europeiska orglarnas fasader likna stora scenestrader.
   Under 1600-talet utvecklades psalmorgeln, med förmåga att direkt ackompanjera kyrkosången.
   Arp Schnitger, en av sin tids främsta orgelbyggare och rättmätiga orgelpionjär, kom att utveckla starkare tungstämmor och en större variant av orgelmixturer, vilket medförde utökade klangmöjligheter. J.S. Bach var under sin tid främst känd som kyrkoorganist. Han anses i hög grad vara en historisk bärare av orgelns utvecklingsmöjligheter och -estetik då han tillförde ett antal plenumklanger till sina orglar.
Under senbarocken utvecklades väderlådan, som liksom ryggpositivet har förmåga att separera orgelns klanger. Den franska, tyska och holländska orgelskolan låg nu i framkant. Under denna epok utvecklades bl.a. Silbermannaorgeln av den framgångsrika tyska orgel- och klaverbyggarsläkten Silbermann. Deras produktionshistoria har omfattat både ett flertal förnämliga, exklusiva orgelinstrument och en mängd klavikordinstrument.

Orgelutvecklingen tog sedan ny fart under romantiken då en mörkare och fylligare orgelklang eftersträvades. Orgeln kunde i många fall liknas vid en stor symfoniorkester med multidynamiska klangmöjligheter och rika nyansskiftningar. En viktig förgrundsgestalt för denna utveckling var den franske orgeltillverkaren Artistide Cavaillé-Coll.
   Under det tidiga 1800-talets senromantiska period utbredde sig orgelfenomenet i hög grad även i Sverige. Franskromantiska, nysakliga och neobarocka orglar kom nu att bli högmoderna. Några svenska framgångsrika 1800-talsorgelbyggare har varit Erik Adolf Setterquist (upphovsmannen till orgelbyggarfirman Setterquist & Son), Per Larsson Åkerman och Carl Johan Lund (upphovsmän till Åkerman & Lunds orgelbyggarfirma). Åkerman var främst en viktig representant för den senromantiska orgelns vidareutveckling under 1900-talet. För övrigt präglades 1800-talet av många industriella framsteg gällande orgeltillverkning. Engelsmannen Charles Barker kom att utveckla ett pneumatiskt (luftförsörjande) ljudalstringssystem som innebar att orgeln kunde förses med nya klangmöjligheter, ett nytt luftförjningssystem samt en elektroniska spelteknikmöjligheter. Detta kom att utgöra ett viktigt s.k. signum för de senromantiska orgelmodellerna, inte minst gällande dess klangutveckling.
 Till följd av orgelpionjären Hilbourne Roosevelt kom de s.k. Roosevelt-lådorna att göra sitt inträde till följd av den nu välutvecklade pneumatiken, ett effektivt sätt att bemästra den tidigare tungspelthen. Istället för att lyfta ventilerna med fingrarnas kraft kunde man nu låta orgelns tryckluft självmant utföra arbetet, mycket av detta tack vare en gemensam ventillåda med förmåga att alstra luft till orgelns registerkancellåda.
   1900-talets orgeltrender inom Europa, och i synnerhet i Skandinavien, har i stora drag inneburit en "revival"-epok, präglat av en ny fas med franskromantiska samt neobarocka ideal. Detta har i hög utsträckning inneburit ett återupplivande av franskromantiska samt neobarocka orgelinstrument samt innovationer, upprustningar, renoveringsarbeten och ett handgripligt förädlande av dessa instrument. Efter 1950-talet har fler moderna orgellösningar utvecklats gällande temperering (stämningsmetoder) och införandet av nya kombinationssystem som i sin tur har bidragit till nya klang- och registreringsmöjligheter. 1900-talsbefolkningens växande intresse för musik från blandade epoker kom att utmynna i en syntetisk "kompromissorgel" med syntetisk en ljudframställning och digital samplingsteknik. Under mitten av 1980 - 90-talet har den skandinaviska orgelvärlden präglats av en restaureringstrend som bottnar i den industriella 1800-talsidén om ett framåtblickande och restaureringssträvande. Några av dagens mest framgångsrika orgelbyggarfirmor är Åkerman & Lunds-, Grönlunds-, A. Magnussons- och A. Mårtenssons Orgelbyggeri AB.

På återskrivande! :)