Det var en måndag i fjol, sista veckan i september som kom att innebära en av mina största bragddagar någonsin framgångsbegreppet anbelangar.
Dagen innan hade jag medverkat som tillfällig förstasopransångerska(!) i en uppsättning Bach Kaffekantat i Högalidskyrkan, vilket medförde en mycket bejublad succé. Denna måndag fick jag mitt nappartag med organistintervjuer, en av mina upplevelsemässigt största milstolpar någonsin. Jag befann mig nu nära en stående deadlide inför vilken jag väntades skräddarsy min uppsatssynopsis så att den skulle matcha med mina huvudfrågeställningar, som nu till övervägande del handlade om orgelinstallationsbeslut. Utöver detta hade jag fullt upp med att förbereda mig inför ett stort orkesteruppträdande samt att utföra en sonatformsanalys i delkursen Musikteori & Musikanalys som jag för tillfället läste vid sidan av. Jag skulle redogöra för själva huvudtemat (sonatstyckets initialparti) som jag hade ett nära förestående inlämningsdatum på.
Veckan som följde kom att innebära min mest tidseffektiva vecka någonsin, då för brinnande livet lyckades snickra ihop ett skrifthantverk inkluderat underrubriker för inledning- och bakgrundspresentation, frågeställningar, tillvägagångssätt/metod och dispositionsplan, i enlighet med den allmänna struktureringsprincipen för en uppsats. Detta kom att bli ett synnerligen intressant konstprojekt!
Lagom till terminens första uppsatsventileringsdag var jag ovanligt välförberedd i min roll som opponent. Jag hade sedan våren innan avverkat min B-uppsats i ämnet Filmmusik/Att skriva om musik som innebar en utförlig 8-sidorsanalys av filmmusik-förekomsten i filmen Mio min Mio med ett fokus på musikens stämningsförstärkande och allberättande funktion. Jag behärskade tack och lov konsten att vid mitt anförande kunna vara både stentuff och tillmötesgående på samma gång. Visserligen var jag lite väl vass av mig då jag med högsta iver radade upp ca tio anmärkningsavdelningar gentemot min stackars respondent. Kan för övrigt tillägga att jag fick överraskande gott beröm av min handledare efteråt.
När det sedan var dags för mig att överta rollen som respondent fick jag delvis ta emot en viss konstruktiv kritik om att jag kunde förenkla mitt något blockartade språk som jag regelmässigt låter få genomsyra mina skriftliga alster. Något jag exempelvis var väldigt på det klara med var att mitt centrala mål med arbetet var att undersöka beslutsmakeriet bakom orgelbyggarprocessen, att utforska de grundvalar som har legat bakom arkitekterna och orgelinstallatörernas iscensättande av kyrkobyggnaderna respektive orglarna samt att "så heltäckande som möjligt försöka beskriva och åskådliggöra hur de olika orgelmodellerna förhåller sig till kyrkans interiör- och exteriörmässiga utformning", vilket tycktes räcka gott och väl.
Dagarna efteråt hade jag ett innestående möte hemma hos min handledare, ett väldigt berikande sådant. Inför detta hade jag förberett mig med att skriva mer eller mindre utförliga livsverksskildringar av Otto Olsson, Sigurd Lewerentz, Lars Israel Wahlman och fler av mina favoritarkitekter/organister. Dock var det nödgat för mig att skala ner innehållet litegrann, då andra aspekter visade sig vara av större vikt. Ett exempelvis intressant perspektiv bakom detta var tanken kring förestående orgelupprustningsprojekt på bekostnad av sociala initiativ av välgörenhetskaraktär, alternativt en detaljerad redogörelse för intressant riks- och stadsarkivsmaterial om enskilda orglars utvecklings- och installationshistoria. Efteråt fick jag överraskande nog prova på att spela igenom en Bach-fuga spinett-liknande klaverinstrument, vilket gav en behaglig klang.
Vad jag nu hade framför mig var dels att kontakta kyrkofullmäktige och kanslichefer på olika nivåplan och dels att skapa ett konsekvent över- och underrubrikssystem, genomföra mina intervjuer med en mängd organister och orgelentusiaster samt att spåna på en preliminär innehållsförteckning för hela uppsatsarbetet för att sedan, på sikt, påbörja min pionjärundersökning av kyrkorådsprotokoll och liknande på SSA (Stockholms Stadsarkiv).
---
Onsdagen den 19 oktober genomförde jag min första intervju med en organist från Markuskyrkan, angående kyrkans neobarockanska plywood-orgel i karaktäristisk Bach-stil á la 1700-tal, byggd på initiativ av A. Mårtenssons orgelfabrik 1963 och tillverkad enligt Sigurd Lewerentz ritning. Detta visade sig bli ett väldigt lyckat premiärmöte. Intressant kuriosa är att kyrkans orgel, till skillnad från många franskromantiska läktarorgel, ingen direkt framskjuten position i kyrkan då den är undanskymd bakom en tegelpelare, en placering som många organister visade sig vara väldigt missnöjda och oense med samt att den saknar flera grundtonsbärande klanger som principal 8'. Generöst nog fick jag dessutom äran att provspela orgeln ett par minuter, strax innan jag begav mig vidare till en gemensam kursträff som innebar ett sonatformsanalysprojekt av Beethovens klaviersonat i A-dur, opus 2 (nummer 2) tillsammans med gott knytisfikabröd. En väldigt gemytlig hösteftermiddag.
Torsdagen den 20 oktober hade jag min nästa intervjuträff med en organist från Maria Magdalena kyrka. I denna kyrka finns två läktarorglar. Kyrkans överlägset största orgel är en franskromantisk neobarockorgel från 1878 av Åkerman & Lunds upphovsmän, med äldre fasaddelar från 1778, upprustad och restaurerad under 1920-talet på Gustav Heintze och Waldemar Åhléns initiativ. Dels har kyrkan en mindre neobarockansk orgel på kyrkans södra läktare, vars placering på intet sätt skedde av praktiska skäl utan endast av utrymmesskäl samt vissa estetiska och arkitektoniska skäl då orgelverket är stort och inte så värst lättportabelt. En av barockorgelns specialiteter är dess medeltonsstämning i sann 1700-talsanda. Kyrkoorganisten Ulf Wesslén var länge varit en av de viktigaste företrädarna för barockorgelns utveckling.
Måndagen nästa vecka hade jag min nästa intervjuträff i Gustaf Vasa kyrka, angående kyrkans franskromantiska, mekaniska orgel från 1914, ursprungligen byggd av Åkerman & Lund och senare upprustad av Setterquist & Son och Grönlunds orgelbyggeri. Efter min min numera rutinmässiga och på sikt alltmer yrkesvana genomgång av mina intervjufrågeställningar, erbjöds jag dessutom extra "kött på benen" genom en guidad tur kring orgelns bakomliggande mekanik- och manövreringssystem. Intressant nog fick jag genomblicka orgelverkets tegelstensformade magasinbälgar, med en fascinerande förmåga att tack vare ventilgångar, orgelabstrakter och träribbor, omedelbart magasinera tangenternas tryckluft till orgelpiporna. Sedan fick jag ett relativt fritt spelrum att botanisera i en mängd skriftligt arkiv- och dokumentationsmaterial bestående av brevväxlingar och överlåtelser mellan Åkerman & Lund (originalbyggarna av instrumentet) och Setterquist & Son, som senare på Otto Olssons anfordran kom att stå för ett omfattande upprustningsarbete av orgelstämmor, registerandrag mixturer och liknande. En utomordentligt intressant historia!
Följande onsdag hade jag min nästa intervjuträff med en kyrkoherde i Engelbrektskyrkan som beskrev kyrkan som en akustiskt sätt närmast perfekt kyrka byggd utifrån en nationalromantisk tradition. Efteråt bjöds jag på ett ypperligt tillfälle att botanisera i historiedokumentationer om kyrkans utvecklingsprocess under tidigt 1900-tal. Något som i synnerhet var högintressan var att få läsa anbudsförfarandet mellan Åkerman & Lund och Setterquist & Son angående byggnationen av kyrkans första kororgel samt att överblicka intressanta kartritningar av kyrkans arkitekt, Lars Israel Wahlman. Fredagen innebar sedan en intervjuträff med en kyrkoorganist, angående kyrkans franskromantiska, helmekaniska läktarorgel från 1964, tillverkad av Grönlunds orgelbyggarfirma av naturmaterial som ek och mahygny, vilket parantetiskt sett innebär att verket inte är så värst regnskogskänsligt. Orgelns största och viktigaste resurs visade sig vara dess stora svällverk. Högintressant var ordet!
Vecka 44 kom sedan att innebära en helgjuten skrivarvecka för oss kandidatkursare. Nu var det alltså dags för mig att äntligen få sammanställa min nyvunna ansamling av intervjumaterial, något som var mer än angeläget med tanke på den kolossala informationsmassa jag dittills hade hunnit utvinna. Nu gällde det minst sagt att vara på "grönbetet", även om jag redan hade god behållning av mitt tidigare bearbetade synopsismaterial fungerade som ett utomordentligt redskap.
---
Återkommer så småningom med del III!
Sanna Wetterholm
Sanna Wetterholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar