Orgelfyrverkeri + konsert i S:t Jacobs kyrka

Hej allesammans!

Hoppas ni haft en skön sommarvecka sedan sist. Själv har jag tillbringat flera härliga dagar på körresa i Krakow och Auschwitz. Helt underbart!

Igår var jag och bevittnade två riktigt spektakulära orgelkonserter i Jakobskyrkan (S:t Jacobs kyrka) i samband med Stockholms kulturfestival. Såhär års har man verkligen all anledning att gotta sig i allt kulturellt utbud som ens hemstad har att erbjuda. Något jag i synnerhet uppskattar är den fria entrén till konserter som man annars sannerligen hade fått betala multum för.

På ett personligt plan skulle jag kunna sammanfatta konserten som en stor musikalisk skönhetsupplevelse som förhoppningsvis har väckt en god dos av inspiration till mitt framtida orgelengagemang.

De båda konserterna gick av stapeln på kyrkans majestätiska Marcussen & Son-orgel från 1971 med Mattias Wager som organist. Under eftermiddagens gång spelades många storslagna, mäktiga och pompösa orgelmästerverk från varierade stilepoker komponerade av alltifrån J.S. Bach, Alexandre
  Guilmant och Maurice Duruflé såväl som ljuvliga, sagostämingsbetonade och behagfulla satser ur flersatsiga storverk som Lutherstycket "Vår Gud är oss en väldig borg" (baserade på specialskrivna arrangemang av M. Wager). Fascinerande nog genljöd orgelklangen ovanligt bra i kyrkorummet, bortsett från faktumet att orgeln för tillfället inte var så värst fyrverkeribeströdd, samtidigt som vissa förändringar förhoppningsvis snart kommer att tas i akt gällande orgelverkets fasaddel.  Här nedan följer min sammanfattning av de båda konserterna:

1. J.S. Bach Toccata och fuga i d-moll:

Detta verk besitter enligt min mening en nästintill oslagbar klangfärgsrikedom. Stycket tycks på ett självständigt plan plan orsaka en stor spänningstätning hos lyssnaren, med förmåga att frambringa starka känslor, på gränsen gråtmildhet. Verket innehåller i sin tur många majestätiska stämvävar (fakturer på musikvetenskapsspråk), exuberanta kontrapunktpartier (baserat på en flerstämmig musikalisk komposition), makalösa oktavsprång och många färgsprakande figurationsmoment som organisten behärskade på ett mycket fenomenalt sätt med en stundvis vibrerande klang. Helhetsupplevelsen var som vanligt enormt pampig.

2. Mattias Wagers variationer över Lutherstycket "Vår Gud är oss en väldig borg":

Ett flersatsigt mästerverk, baserade på specialarrangemang bearbetade av organisten själv. Ursprungsverket i sin tur innehåller ett flertal stämningsväxlingar, som i detta fall toppas med en rik dos av klangfärgsskiftningar, mixolydiska harmonier och stundvis pentatoniska (baserade på en skala med totalt fem toner) manövrar med en onomatepoetisk uttrycksfullhet och ett behagligt stänk av sagohistorieskimmer. Variationsverken avspeglar i detta fall en sann medeltidsanda med ett återupplivande av ett musikaliskt renässansmode. Mycket extravagant.

3. (utdrag ur) Alexandre Guilmants Sonat nr 5 i c-moll:

Stycket inleds med ett supermäktigt, exvilibristiskt och monumentalt orgelvirtuoseri (musikalisk mästerlighet) i ordets rätta bemärkelse med en skiftande och livlig klangfärgsdynamik. Kolossalt mäktigt.

4. J.S. Bach - Air (orgelbearb. S Karg-Elert):

Efter att man genomgående har fått höra detta styck i varierade, mest spektakulära tappningarna (såväl neobarockanskt som ultramodernt och populärmusikaliskt, både på klassiska instrument som mer uppseendeväckande sådana) är det inte inte helt främmande att man reagerar på orgelns något gälla klang (närmare bestämt, den något skarpa stämregisteringen som tillämpades), men som inte desto mindre innehåller en riklig dros av musikaliskt vackra, mästerliga drillar följt av ett ljuvligt och skönt melodiskt musikaliskt flöde.

5. Maurice Duruflé - Choral varié, ur Veni Creator:

Mäktiga koralvariationer i A-dur, med en häpnadsväckande förmåga att frambringa en genuin feel good-uplevelse i en sann jubilate-känsla!

Kvällens andra orgelkonsert bjöd på en förunderligt fin trestämmighet med M. Wager och Martin Blomquist på varsin Marcussen-orgel och Michael Waldenby på en Sauter-flygel.  Denna gång levererades mästerverk av Gaetano Piazza, Josef Blanco, A. Guilmant och Michael Waldenby (en berömd organist i modern tid) samt J.S. Bachs för många mycket välbekanta preludium i C-dur, framfört på en flygel. Riktigt ljuvligt, vill jag säga! Något jag i synnerhet fascinerades djupt av var den förträffliga, ibland något frapperande "call-and-response"-förekomsten mellan de vibrerande orgelklangerna och välklingande pianopartierna. Ett förträffligt så kallat genombrutet arbete!

Efter allt orgelprogram passade jag på att delta i ett intressant allsångsevent, lett av den amerikanska kördirigenten Gary Garden. Kvällen innebar gemensam ringdans och "sång med sälta" tillsammans med en överraskande gästfrihet. Mäktigt värre var det!

---

Jag återkommer snart med en liten berättelse om mitt kandidatuppsatsarbete tillika pionjärforskningsstudie om just orglar, som jag genomförde för snart ett år sedan.

Till dess, ha det gott! :-)